En notis jag skrev för HD apropå Lego-kritiken:
Ah, dessa plötsligt uppflammande utbrott! Av sorg, uppgivenhet och vrede i de sociala medierna. I veckan utlöstes de av budskapet om Legos könssegregerande satsningar Ninjago (arga, till tänderna beväpnade gubbar i strid mot det ena och det andra) och Lego Friends (leende, långbenta tjejer bakande cupcakes). SVT surfade vidare på känslosvallen och tog upp leksaksjättens 50-talsdoftande strategier i torsdagens Debatt.
Men leksaks- och klädmarknadens resa bakåt i tiden har pågått sedan tidigt 90-tal då prinsessfasen plötsligt blev ett lika obligatoriskt steg i barnets utveckling som förmågan att gå. (Eller – barnets? Jag menar förstås flickans.) Att prinsesstrenden importerades till vårt hyfsat genusneutrala land av kommersiella krafter ville ingen se eftersom det skulle kunna rubba tron på såväl föräldrars som döttrars fria vilja att välja.
Frågan är om vreden som nu riktas mot Lego på Facebook och Twitter leder till aktiv handling i form bojkott, protestskrivelser och lobbyverksamhet riktad mot leksaksföretaget och inte bara till "vänner" och "följare". Eller om den, i likhet med så mycket politiskt engagemang i dag, är en hastigt uppflammande låga, slocknad och fallen i glömska lagom till julhandeln då Lego Friends står överst på flickornas – och bara flickornas – önskelistor?
Publicerad i Helsingborgs dagblad 10 mars 2012
Hej Malena.Tack för en fin blogg. Jag har såhär
SvaraRadera40 dgr innan påsk inlett en Feministik Filmfasta
http://filmfasta.blogspot.com
Min idé är att begränsningar väcker nya tankar kring de val vi gör och varför vi gör dem. På denna blogg kommer jag att beskriva vad min avhållsamhet får för konsekvenser. Jag kommer också att aktivt uppsöka alternativ och dela med mig av tips på riktigt bra filmer gjorda av kvinnor och filmer om kvinnor. Följ mitt cineastiska experiment. Titta gärna in och dela med dig av filmtips eller filmfasta du med. Vi behöver ta kontroll över vår filmkonsumtion, vara medvetna om vad det är för bilder vi sanktionerar genom våra biljettköp. På så sätt kan vi påverka producenter, distributörer och biografägare att producera, köpa in och visa ett varierat filmutbud som på ett rättvist sätt representerar den värld vi lever i. Inte minst för våra barns skull.
Du har nog rätt, tyvärr.
SvaraRadera