tag:blogger.com,1999:blog-40617969980988562742024-03-05T11:37:56.894-08:00BarnkulturbloggenTankar om barnkulturen i dag, igår, imorgonBarnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.comBlogger168125tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-57347999407931401752012-11-13T07:22:00.002-08:002012-11-13T07:22:15.748-08:00Oetiskt om Kusin Vaken<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPOiEJe9_wycat7j0o8TpNId_R3jh7EK5fz2KUt6Nw-kHh_BZmMnE0UoxQiXqx333Tev65xPFRhEH7wIBrMCsVT7GUhwHObvc89JF5OVQECVxITXjpFSg8fH2cLkMj8SYBFzntnNMMec0/s1600/1_l.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPOiEJe9_wycat7j0o8TpNId_R3jh7EK5fz2KUt6Nw-kHh_BZmMnE0UoxQiXqx333Tev65xPFRhEH7wIBrMCsVT7GUhwHObvc89JF5OVQECVxITXjpFSg8fH2cLkMj8SYBFzntnNMMec0/s320/1_l.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Nu ska jag trotsa alla pressetiska regler och tipsa om ett radioprogram som min goda vän Tove Jonstoij gjort. För att ytterligare moraliskt fördärva detta inlägg medverkar mitt eget barn i ett av seriens avsnitt. Så, nu har jag öppet deklarerat det.<br />
<br />
<i>Kusin Vaken </i>är ett av barnradions mest låglivade program. I den här omgången är temat Tid. Vad är tiden egentligen? Behövs tiden? Vad fanns före tiden? Dessa och andra frågor reflekterar sex stycken sexåringar kring på ett förunderligt uppfinningsrikt vis. Till varje program spelas en specialskriven låt av t ex Nina Ramsby och Oscar Danielsson. Och avsnitten avslutas med en nyskriven saga av Frida Derwinger om Herr Brundin och hans säregna djuraffär.<br />
<br />
Oavsett vem man är kompis med och förälder till är detta bland det bästa man kan höra på radio just nu! <br />
<br />
<i>Kusin Vaken </i>sänds 17.45 i P4 och finns förstås även på <a href="http://www.ur.se/Produkter/171115-Kusin-Vaken?q=kusin+vaken" target="_blank">webben</a>. Missa inte!<br />
<br />
Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-14000903001344418082012-11-13T05:34:00.001-08:002012-11-13T05:34:16.956-08:00Lego i KongoTill höstens långdragna debatt om schablonbilder av människor med olika hudfärg vill jag bidra med en Legofigur som just nu finns att köpa i en leksaksaffär nära dig. Den heter helt enkelt "Cannibal" och ser ut såhär:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC5W_qX0n_NI6cygXiuztFOG229W8JxYrwnjhXzdIqWr6Dw7Kd3cqEj9Te4uWzvJmpJ8_U6wD1nfDBvJkUBQuMG8gpHxQgc5toaNiM_WcPRHlNaFJul59PeGsBEXtm2m-4ioo9R3GpIGw/s1600/LegoKannibal.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC5W_qX0n_NI6cygXiuztFOG229W8JxYrwnjhXzdIqWr6Dw7Kd3cqEj9Te4uWzvJmpJ8_U6wD1nfDBvJkUBQuMG8gpHxQgc5toaNiM_WcPRHlNaFJul59PeGsBEXtm2m-4ioo9R3GpIGw/s320/LegoKannibal.jpg" width="239" /></a></div>
Kommentarer är kanske överflödiga men jag skulle ändå vilja understryka att den här typen av bilder (om än sällan i detta grova utförande) inte alls är ovanliga inom barnkulturen. Det vill säga den breda, populära sådana, den som de flesta ungar växer upp med. Jag tror inte att en figur som Stina Wirséns Lilla Hjärtat skulle väckt mycket särskilt uppmärksamhet om hon figurerat i en TV-serie på Nickelodeon eller Disney Channel. Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-88792533454004802762012-11-13T04:12:00.002-08:002012-11-13T04:12:34.227-08:00Pappa Stig och hans hustru<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZ6FnXg7fKzyYyV15wjD6LalZER_yhz1tQmEhRzP0hlSE3agXgqZ8Xhoq_9d2jw_-2ZwtEEspmhMTEEbUoMkm5GhY57WUu7ZMoeKj5wrW3IpUX4xVxhZzBx7QeGUwBAZf9kDl7JlKZNSg/s1600/mysteriet-pa-greveholm2-480.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZ6FnXg7fKzyYyV15wjD6LalZER_yhz1tQmEhRzP0hlSE3agXgqZ8Xhoq_9d2jw_-2ZwtEEspmhMTEEbUoMkm5GhY57WUu7ZMoeKj5wrW3IpUX4xVxhZzBx7QeGUwBAZf9kDl7JlKZNSg/s320/mysteriet-pa-greveholm2-480.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Jag läser med häpnad Eva-Karin Gyllenbergs artikel om årets TV-julkalender i dagens DN.<br />
<br />
Häpnad inte bara inför den slarvighet som präglar hela texten och som jag hoppas inte beror på att "det inte är så noga med barnkultur", utan framför allt inför följande beskrivning av det risiga slottet Greveholm: "Man ska nog vara mer än normalhändig för att lyckas lappa alla hål och fixa till alla skavanker. Det återstår att se hur praktisk och fingerfärdig <i>pappa Stig</i> är under de 24 avsnitten."<br />
<br />
Jaha, tänker man, serien handlar om en ensamstående pappa!<br />
<br />
Men nej, så väl är det inte. Artikeln fortsätter: "Det är <i>Stig och</i> <i>hans familj, </i>som består av hustrun Kicki och de båda barnen Saga och Benny plus ökenråttan Peggy, som köper slottet för en krona."<br />
<br />
Det stinker 50-tal, den tack och lov långt förgångna tid då enbart människor med snopp kunde hålla i en hammare och människor med snippa tillhörde dem med snopp. <br />
<br />
Förhoppningsvis är TV-serien moderna än förhandsrapporteringen. <i>Mysteriet på Greveholm 2 </i>börjar, förstås, den 1 december.<br />
<br />Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-32663487014162865682012-10-10T23:46:00.000-07:002012-10-10T23:46:12.923-07:00Bästa formen för Värsta bråket?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKzaU_Qin7_FOSWfOoYkiOMmJqCIYcuAWtQjhfFiyPxbd8gg1UE7P-PoVYlIfhTfFAiL6pWWUYd92TuB74yitLi0HKPjBgNEChjZaDZHjzEzpiPD8Eue0vuTGEd2tCfsWzZOdFtiSLD7A/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKzaU_Qin7_FOSWfOoYkiOMmJqCIYcuAWtQjhfFiyPxbd8gg1UE7P-PoVYlIfhTfFAiL6pWWUYd92TuB74yitLi0HKPjBgNEChjZaDZHjzEzpiPD8Eue0vuTGEd2tCfsWzZOdFtiSLD7A/s1600/images.jpg" /></a></div>
<br />
"Hjärnan vill bråka, så är det bara", säger Olle, 5 år. Och visst är det så ibland. Och visst är det en strålande idé att göra barnprogram om bråk, konflikter och ilska som ju är en självklar del av livet. I söndags startade serien <a href="http://www.svt.se/barnkanalen/varsta-braket/" target="_blank"><i>Värsta bråket </i></a>i Barnkanalen.<br />
<br />
Jag är dock kluven till resultatet. Formen är dramadokumentärens. Ibland är det helt uppenbarligen autentiska bråk vi tar del av, såsom bröderna som blir osams om uppdelningen av elva kronor. Andra gånger är det lika uppenbart iscensatta bråk, såsom föräldrarna som grälar om en försvunnen bilnyckel.<br />
<br />
De autentiska bråken är fantastisk TV så till vida att de drabbar, berör och skakar om tittaren. Men jag tycker att det är mycket tveksamt ur etisk synpunkt att filma och sända gråtande och skrikande barn i ett så emotionellt utsatt läge. (I P1:s Kino härom veckan fanns ett reportage om<i> Värsta bråket. </i>Här intervjuas bland annat producenten Marie Lundberg. Konstigt nog nämns inte den etiska problematiken. Programmet kan du höra <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3051&artikel=5276215" target="_blank">här</a>.)<br />
<br />
De iscensatta bråken, å andra sidan, är oproblematiska ur etisk synvinkel men dålig TV: tillgjort och föga övertygande – särskilt när de grälande nästan ler lite generat åt sina egna repliker.<br />
<br />
För en tid sedan gjordes en studie av hur barn påverkas av å ena sidan en dokumentär TV-skildring av en skilsmässa, å andra sidan en skildring av samma ämne i dramatiserad form. Studien visade att dramatiseringen engagerade den unga publiken mycket mer. De blev emotionellt involverade i högre grad och mindes i efterhand mycket mer av programmet.<br />
<br />
Så frågan är om inte <i>Värsta bråket </i>borde ha gjorts som dramaserie i stället? Producenterna hade kunnat göra samma noggranna research; besök på förskolor, samtal med barn, hembesök hos familjer – och sedan, utifrån sitt material, skrivit en fiktiv serie. Alternativt gjort en semidokumentär serie med autentiska bråkande röster och animerade filmer till – lite som Hanna Heilborns och David Aronowitschs <i>Gömd </i>och <i>Slavar</i>?<br />
<br />
Men det skulle väl ansetts för dyrt av Barnkanalen.<br />
<br />
<br />Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-15342798902579766422012-10-08T11:48:00.002-07:002012-10-08T11:48:19.593-07:00Diktatorn, Lille Mattias och Korczak<h1>
<br /></h1>
<div class="extras-wrap">
<div class="images">
<span class="author"></span>
<br />
<br />
</div>
</div>
<div class="first">
<a href="http://hd.se/multimedia/dynamic/00731/diktatorn_731525c.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" height="200" src="http://hd.se/multimedia/dynamic/00731/diktatorn_731525c.jpg" title="Isabell Skarby Hay i "Diktatorn" på Boulevardteatern i Stockholm. [Foto: Martin Skoog, Martin Skoog]" width="133" /></a><strong>"Jag vill ha </strong>ett HALVT glas mjölk!" vrålar barnet när
det får ett glas fyllt med mjölk. "Javisst, självklart!" säger mamman
leende, hukande och följer lille gullefjuns order. Det är premiär på
teateruppsättningen av Ulf Starks "Diktatorn" på Boulevardteatern i
Stockholm. Det är en rolig och tänkvärd föreställning som leker med
barn- och vuxenperspektiven. Är vi alla potentiella diktatorer? Är alla
diktatorer som barn? Skapar underdånighet diktatorer eller är det
tvärtom?</div>
<div class="first">
<br /></div>
Föreställningen leder också tankarna till Janusz Korczak,
den polske läkaren, pedagogen och författaren som förestod ett barnhem i
Warsawa mellan 1911 och 1942 då han följde "sina" 200 barn i döden i
Treblinka. Den polska regeringen har utlyst 2012 till internationellt
Korczakår och runtom i Sverige har hans gärning uppmärksammats på en rad
sätt: Turteatern i Stockholm har spelat "Barnrepubliken", en pjäs om
livet på barnhemmet, flera föredrag och panelsamtal har arrangerats och i
somras sattes barnboken "Lille Kung Mattias" upp som opera i Höör.<br />
<br />
<strong>Precis som "Diktatorn"</strong>
handlar "Lille Kung Mattias" om barn och makt. En av Korczaks
grundtankar är att barn känner sig maktlösa och känslan av maktlöshet
leder till en alltför stor respekt för makten. En annan är att vi vuxna
måste respektera barnens okunnighet och fungera som "välvilliga
vägvisare".<br />
<br />
"Lille Kung Mattias" blir rikets ledare vid elva års
ålder då hans pappa plötsligt dör. Först används han som kasperdocka av
regeringen och när han inser att han blir utnyttjad gör sig Mattias till
envåldshärskare. Trots att han försöker vara snäll mot alla barn och
ger dem godis går inte heller detta så bra. Han hade behövt ledning
tidigt i livet, han hade behövt en välvillig vägvisare och han hade
behövt få testa sig fram, ibland göra fel och ta konsekvenserna av det.<br />
<br />
Korczaks
mest spridda bok heter "Barnets rätt till respekt" och är ett slags
pedagogisk tankeskrift som fungerade som inspiration när FN:s konvention
om barnets rättigheter skrevs. Här framgår att barn har rätt till
skydd, ja. Men i lika hög grad framgår barnens rätt att inte
överbeskyddas.<br />
<strong>"Respektera misslyckanden</strong> och
tårar!" skriver Korczak och försätter: "Inte bara den trasiga strumpan,
utan även skråman på knäet, inte bara det sönderslagna glaset, utan även
skärsåret på fingret, varje sår, blåmärke och bula – alltså smärtan".
Smärtan är oundviklig och måste få upplevas av varje barn för att hen
ska kunna växa.<br />
<br />
<a href="http://hd.se/multimedia/dynamic/00731/korczak_731526c.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" height="200" src="http://hd.se/multimedia/dynamic/00731/korczak_731526c.jpg" title="Janusz Korczak." width="156" /></a>Jag tror att Janusz Korczak skulle bli nedslagen
när han såg hur respektlöst barn än i dag behandlas – trots all den
kunskap om barn som finns, trots Barnkonventionen och vårt prat om "det
kompetenta barnet". Han skulle förstås reagera starkast på det sätt som
ett rikt och upplyst land hanterar sina ensamma flyktingbarn. Men han
skulle nog också ha ett och annat att säga om den hållningslöshet som
många vuxna visar barn.<br />
<br />
Att undvika att ge raka svar, att inte
kunna stå för sin egen åsikt och att inte kunna formulera ett
välmotiverat nej är inte att visa ett barn respekt.<br />
Det är att fega ur, förvirra och skapa diktatorer.<br />
<br />
<br />
<i>Texten publicerades i <a href="http://hd.se/kultur/2012/10/08/diktatorn-i-dig/" target="_blank">Helsingborgs dagblad</a> den 8 oktober 2012.</i> Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-54366517006213435282012-09-26T05:18:00.003-07:002012-09-26T05:19:58.537-07:00Föreläsningar på Svenska barnboksinstitutet<span style="font-family: "Helvetica Neue",Arial,Helvetica,sans-serif; font-size: small;"><span style="font-weight: normal;">I dag fick jag programmet till Svenska Barnboksinstitutets höstevenemang och tyckte det såg så lovande ut att jag klipper in det rakt av här nedanför. Det enda jag kan sakna är lite mer av just nu <i>högaktuella </i>samtal, såsom vad som får och inte får finnas på våra barnbibliotek …</span></span><span style="font-size: small;"> </span><br />
<h3 style="color: #202020; display: block; font-family: Arial; font-size: 26px; font-weight: bold; line-height: 100%; margin-bottom: 10px; margin-left: 0; margin-right: 0; margin-top: 0; text-align: left;">
<span style="font-size: small;">
</span> </h3>
<h3 style="color: #202020; display: block; font-family: Arial; font-size: 26px; font-weight: bold; line-height: 100%; margin-bottom: 10px; margin-left: 0; margin-right: 0; margin-top: 0; text-align: left;">
Höstens program på Sbi</h3>
Höstens programutbud på Sbi är digert och startar i oktober. Det kommer
bland annat att innehålla föreläsningar och samtal om enskilda
författarskap samt en temakväll om Sven Wernström, med anledning av <i>Barnbokens</i> hösttema.<br />
<br />
<h4 style="color: #202020; display: block; font-family: Arial; font-size: 22px; font-weight: bold; line-height: 100%; margin-bottom: 10px; margin-left: 0; margin-right: 0; margin-top: 0; text-align: left;">
30 oktober - Samtal med Rose Lagercrantz</h4>
Rose Lagercrantz samtalar om sitt författarskap med Jan Hansson, Sbi.<br />
Tid: Tisdag 30 oktober kl.18.00-19.30.<br />
<br />
<h4 style="color: #202020; display: block; font-family: Arial; font-size: 22px; font-weight: bold; line-height: 100%; margin-bottom: 10px; margin-left: 0; margin-right: 0; margin-top: 0; text-align: left;">
7 november - Strindberg och sagorna</h4>
Boel Westin, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet,
föreläser om August Strindberg och sagans betydelse för honom och hans
verk.<br />
Tid: Onsdag 7 november kl.18.00-19.30.<br />
<br />
<h4 style="color: #202020; display: block; font-family: Arial; font-size: 22px; font-weight: bold; line-height: 100%; margin-bottom: 10px; margin-left: 0; margin-right: 0; margin-top: 0; text-align: left;">
14 november - Astrid Lindgren som förlagsredaktör</h4>
Helene Ehriander, lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet,
föreläser om Astrid Lindgren som under 25 år var redaktör på Rabén &
Sjögren.<br />
Tid: Onsdag 14 november kl.18.00-19.30.<br />
<br />
<h4 style="color: #202020; display: block; font-family: Arial; font-size: 22px; font-weight: bold; line-height: 100%; margin-bottom: 10px; margin-left: 0; margin-right: 0; margin-top: 0; text-align: left;">
28 november - Temaafton om Sven Wernström</h4>
Med anledning av höstens tema i <i>Barnboken</i> arrangeras en temaafton om Sven Wernströms författarskap. Introduktion av Björn Sundmark, vetenskaplig redaktör för <i>Barnboken</i>
2012, och presentationer av forskarna Maria Andersson och Jerry Määttä.
Kvällen avslutas med att Sven Wernström själv samtalar med Jan Hansson,
Sbi, och bland annat kommenterar forskarnas slutsatser.<br />
Tid: Onsdag 28 november kl.18.00-20.15.<br />
<br />
<h4 style="color: #202020; display: block; font-family: Arial; font-size: 22px; font-weight: bold; line-height: 100%; margin-bottom: 10px; margin-left: 0; margin-right: 0; margin-top: 0; text-align: left;">
3 december - Augustpriset 2012</h4>
Cecilia Östlund, Sbi, samtalar med Augustprisvinnaren i kategorin barn-
och ungdomslitteratur. De nominerade till Augustpriset offentliggörs den
22 oktober. Vinnarna tillkännages den 26 november.<br />
Tid: Måndag 3 december kl.18.00-19.30. OBS! dag och klockslag prel.<br />
<br />
Samtliga evenemang äger rum på Svenska barnboksinstitutet, Odengatan 61,
Stockholm (T-bana Odenplan). Fri entré, ingen förhandsanmälan.<br />
<br />
Läs mer om SBI <a href="http://www.sbi.kb.se/" target="_blank">här</a>. Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-65174940804911232422012-09-25T00:17:00.001-07:002012-09-25T00:17:44.066-07:00Tintin: Censur alltfört enkelt<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpgpb7Ya778vBEh-rkL_0WOqwPfXp1X7g6tR1wuupVxWGFlTZveRdrWzTnQvc6xav_X3BUg63Uham-xPZ9esjyLKmRAqcuc5ZSc2ByHdulmQ2qbnPQ24dziSh0zsED4EIc4NeZWxMcL50/s1600/images.jpg" /></div>
Ingen har väl undgått nyheten, stort uppslagen av <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturhusets-nya-chef-kastar-ut-tintin" target="_blank">DN</a>, <a href="http://blog.svd.se/kulturchefsbloggen/2012/09/25/anfakta-och-anamma-vad-sysslar-kulturhuset-med/" target="_blank">SvD</a>-bloggen, <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15497718.ab" target="_blank">Aftonbladet</a> och <a href="http://www.expressen.se/nyheter/tintin-kastas-ut-fran-kulturhuset/" target="_blank">Expressen</a>.se i dag, att Kulturhusets konstnärlige ledare Behrang Miri nu rensat ut Tintin ur biblioteket och uppmanat personalen att leta fram andra icke önskvärda böcker bland hyllorna. Det kan bli många. För om man börjar med Tintin, vart slutar det? Stina Wirsén och Pippi Långstrump lär ryka snabbt.<br />
<br />
Och så har vi ju alla alltför könsstereotypa skildringar inom barnkulturen, från Elsa Beskow till Suneböckerna. Harry Potter har ju också kritiserats för genusschabloner. Inom kort kommer Kulturhusets barn- och ungdomsboksavdelning ha krympt till en tiondel, gissar jag.<br />
<br />
Intressant nog är det bara barnlitteraturen som tvingas genomgå den här typen av rensningar. Jag har svårt att tänka mig att August Strindberg och Charles Dickens, trots sina hatiska skildringar av kvinnor respektive judar, befinner sig i farozonen. Men så är ju vuxenlitteratur Finkultur med ett Konstnärligt Värde, också, medan barnlitteraturen är något slags allmängods vars pedagogiska syfte oftast överskuggar andra värden.<br />
<br />
I stället för att kasta ur och rensa bort icke längre önskvärda värderingar – för sådana finns absolut! – inom barnkulturen kan man ju se dessa inslag som utmärkta utgångspunkter för samtal med ungarna om historia, politik och andra svåra ämnen. Censur är ett enkelt sätt att undvika sådana obehagliga, men nödvändiga samtal. Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-15444822140115833562012-09-23T02:23:00.000-07:002012-09-23T02:23:32.680-07:00Pippi à la Ghibli<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig-4-ezVfnzEGEmABp9ZdDbT1vCXHCoF_jC3z-0l8DhgigyBN49obMqf0nUHlTD1aLNcTF-n91WBpeHnYwuO_YOzURjeGq2O3LFmzEeu3yw3DrTLW3yjYfFLbMH-GcPLEQdLu5GZysVo4/s1600/tumblr_lybojtdcnh1qftvvv.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig-4-ezVfnzEGEmABp9ZdDbT1vCXHCoF_jC3z-0l8DhgigyBN49obMqf0nUHlTD1aLNcTF-n91WBpeHnYwuO_YOzURjeGq2O3LFmzEeu3yw3DrTLW3yjYfFLbMH-GcPLEQdLu5GZysVo4/s320/tumblr_lybojtdcnh1qftvvv.jpg" width="228" /></a></div>
<br />
Apropå senaste tidens bråk kring bolaget Saltkråkans förbud mot att använda Herr Nilsson i en treårig pojkes dödsannons kom jag återigen att tänka på att världen skulle ha varit snäppet rikare om Studio Ghibli fått göra den Pippi Långstrumpfilm som man på 70-talet hade planer på. Hayao Miyazaki var i Sverige flera gånger för att göra research och träffa Astrid Lindgren men tyvärr sade hon nej till projektet.<br />
<br />
Hur den färdiga filmen skulle ha kunnat se ut får man en aning om när man ser de underbara akvarellerna <a href="http://ghibli.livejournal.com/333209.html" target="_blank">här</a>. Att Lindgren senare gav tillstånd till de gräsliga svensk-tysk-kanadensiska 90-talsfilmerna är en gåta.Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-49140885427889717882012-09-20T23:32:00.001-07:002012-09-20T23:32:27.845-07:00Recension: Liten Skär och alla små brokiga
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:10.0pt;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoNoSpacing, li.MsoNoSpacing, div.MsoNoSpacing
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.Minvanliga, li.Minvanliga, div.Minvanliga
{mso-style-name:"Min vanliga";
mso-style-update:auto;
mso-style-parent:"Inget avstånd";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
@page Section1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Section1;}
-->
</style>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ-mvBUjOcBaoMsT2w58OMrdqzV2lCzSZanMuKrutqCzBJr6Pej_JyLkUEYaAPl65nLfprxXkFHFMMam5-otO8jAD6muxTPH767Wnpn_aqJSUlrk_KOPnwtKtqis_f3CxzzGtUDIA-tsk/s1600/litenskar_1_725337c.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ-mvBUjOcBaoMsT2w58OMrdqzV2lCzSZanMuKrutqCzBJr6Pej_JyLkUEYaAPl65nLfprxXkFHFMMam5-otO8jAD6muxTPH767Wnpn_aqJSUlrk_KOPnwtKtqis_f3CxzzGtUDIA-tsk/s1600/litenskar_1_725337c.jpg" /></a></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
För det första: Liten Skär och
många små brokiga är inte en rasistisk film, som hävdats i den infekterade debatt
som pågått i ett par veckor. Tvärtom finns här en tydlig strävan att bryta mot
normer och ifrågasätta invanda tänkesätt. Men bilden av Lilla Hjärtat är ändå
en symbol som inte borde ha överlevt in på 2010-talet, en rest av ett
förhånande av de svarta slavarna i 1800-talets USA. Att Stina Wirsén skildrar
ett mörkhyat barn som en blackface visar på en naivitet som jag tror är ganska
typiskt svensk, en övertro på att bara man själv är fördomsfri så är allt som
kommer ur ens mun och penna fördomsfritt. Som om det inte fanns en överbyggnad,
en rasistisk struktur, att ta hänsyn till. Det är dock inte ett skäl att stoppa
filmens premiär, som Folkets bio i Lund gjort.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
För det andra: när såg man senast
en snippa i en barnfilm? Just när jag trodde att det av pedofilfobiska skäl aldrig
mer skulle ske drar Liten Skär ner underbrallorna för att reta kompisen Lilla
Hjärtat som redan är arg så hon skakar. Jag jublar över denna scen; självklart
inte för att en film per automatik blir bra för att man blottar könsdelar – utan
för att det visar på den friska frihet som präglar Stina Wirséns nya film.
Liten Skär och många små brokiga är renons på pedagogiska undertoner och de
överbeskyddande, milt smekande silkevantar som utmärker hart när all kultur som
görs för barn år 2012.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
För det tredje: när såg man senast
en film som är skapad uteslutande för den yngsta publiken? Som inte flirtar med
föräldrar, morbröder och farmödrar utan tvärtom kanske generar dem en aning – på
samma sätt som deras små guldklimpar ibland gör när de fäller högljudda,
olämpliga kommentarer på bussen? Här handlar det om kiss och slaskiga pussar,
kladd och trots, bråk och svartsjuka – men också om livsglädje, leklust och
kärlek. Hela livet, således och ungefär, ur en två-treårings perspektiv.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
Förutom Lilla Hjärtat finns här en
uppsjö stiliserat brokiga figurer: en är könlös, en tvåkönad, här finns en
bråkstake och en gnällspik. Men de har alla starka känslor och temperament som
skiftar beroende på om de målar, firar födelsedag eller har dockvagnsrace, så
statiskt blir det aldrig. </div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
Handlingen hålls samman av Stellan Skarsgårds livliga
stämma som interagerar med både figurer och publik och uppmanar dem/oss att
gissa vad som håller på att ritas fram och att jympa i biosalongen. Ibland blir
han trött på dem, bannar dem och tjatar och suckar. </div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
Det är lite Linus på linjen, lite Vem
och väldigt mycket Stina Wirsén. Summan blir oemotståndlig.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<i>Publicerad i <a href="http://hd.se/kultur/film/2012/09/21/oemotstandligt/" target="_blank">Helsingborgs dagblad</a> 21/12 2012</i> </div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-89181028879517659432012-09-14T05:06:00.002-07:002012-09-14T05:06:51.963-07:00En omistlig kortfilm<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3eRiceiEmi1vQqQNrkUhvGVz1W82BnWWzlMx7SQk7vCHmAs5iq17Jkff_-2U07qJ_-83hQCM_GkOR5auocGgWMcprHykTXqAICQ42gtPVYHIfAMduQoGYykv8mJpVyFUlWEulu4mgQYA/s1600/synopsis.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="182" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3eRiceiEmi1vQqQNrkUhvGVz1W82BnWWzlMx7SQk7vCHmAs5iq17Jkff_-2U07qJ_-83hQCM_GkOR5auocGgWMcprHykTXqAICQ42gtPVYHIfAMduQoGYykv8mJpVyFUlWEulu4mgQYA/s320/synopsis.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
I dag har den fantastiska lilla filmen (29 min) <i>The Quiet One </i>premiär på Zita i Stockholm. Passa på att se den – den visas bara 14-27 september! För visningstider, se <a href="http://www.zita.se/filmer/visningar/14-september/the-quiet-one-premiar?utm_campaign=cmp_144794&utm_source=getanewsletter" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
Filmen är gjord av Ina Holmqvist och Emelie Wallgren som fick mycket uppmärksamhet för sin förra film, <i>Så nära, </i>om två tjejer i Rågsved som lever för sina idoler Bill och Tom i Tokio Hotel.<br />
<br />
<i>The Quiet One </i>handlar om Maryam, en flicka i åttaårsåldern som nyss kommit till ett kallt och snöigt Sverige från Iran. Filmen utspelar sig ett par månader i skolan och följer Maryams mot- och framgångar på nära håll. Det är särskilt det sociala spelet mellan barnen i klassen som tydliggörs – ibland på ett smärtsamt sätt. Här är det i första hand tillgång till det svenska språket som ger status i gruppen men också hårfärgen tycks spela in: det är de enda två blonda flickorna som är ledare.<br />
<br />
I filmens slutscen har Maryam just fått en ny vän i Wiktoria, som hon nyligen klöst, sparkat och slagit och därefter bett, gång på gång och hjärtskärande uppriktigt, om förlåtelse. Nu är de på skolgården och snurrar i gungorna. Wiktoria har just varvat upp Maryams gunga och innan hon släpper säger hon "Glada, färdiga, gå!" I den andan – positiv och framåtriktad – slutar <i>The Quiet One. </i> <br />
<br />
Precis som <i>Så nära </i>vann <i>The Quiet One </i>pris vid Tempo dokumentärfestival. Läs mer om filmen och se trailer <a href="http://www.thequietone.se/trailer/" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
<br />Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-47223554065575627652012-09-14T04:07:00.000-07:002012-09-14T04:07:39.860-07:00Ulf Stark och barnfilmen
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:10.0pt;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoNoSpacing, li.MsoNoSpacing, div.MsoNoSpacing
{mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.Minvanliga, li.Minvanliga, div.Minvanliga
{mso-style-name:"Min vanliga";
mso-style-update:auto;
mso-style-parent:"Inget avstånd";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
@page Section1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Section1;}
-->
</style>
<br />
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
Nya numret av tidskriften <i><a href="http://opsisbarnkultur.se/" target="_blank">Opsis barnkultur</a> </i>ägnas till stor del åt en av den svenska barnkulturens giganter: Ulf Stark. Här finns intervjuer, reportage och analyser om hans insatser på litteratur-, musik- och filmområdet. Mitt bidrag är en text om Ulf Stark som filmmanusförfattare: </div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
"För en insats präglad av
djup respekt för varje barn – och vilsna vuxna." Så lydde motiveringen
till Svenska filminstitutets barnfilmspris Gullspira år 2008 då Ulf Stark
tilldelades den gyllene lilla geten. Med ett dussin manus och ungefär lika
många litterära förlagor och därtill enstaka insatser som skådespelare och
dramaturg tillhör Stark den handfull skara som måste betecknas som nestorer
inom den svenska barnfilmsbranschen. De som inte gör någon enstaka film för den
yngsta publiken som ett led i en karriär mot mer prestigefyllda projekt, utan
som håller sig till barnfilmen år efter år. Kanske för att de insett att den
bjuder på spännande utmaningar och möjligheter snarare än hämmande
begränsningar som många inom filmbranschen tror.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
En sådan möjlighet som Stark tagit
tillvara är den att med filmen skapa ett magiskt rum där realismens lagar
upphävs och i stället lekens gäller. För att det ska ske krävs naturligtvis
även rätt regissör och rätt regissör för Starks berättelser har Rumle Hammerich
visat sig vara. Det är i filmer som <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kan
du vissla Johanna </i>och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Dårfinkar och
dönickar</i> som magin uppstår och dröjer kvar långt efter eftertexterna.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kan du vissla Johanna</i>, entimmesfilmen som visas varje julafton, är
berättelsen om de såta vännerna Uffe och Berra som skaffar en morfar åt Uffe. Han
vill, precis som Berra, få en peng av en morfar ibland, fiska och fira
födelsedag med en morfar som älskar grisfötter och cigarrer. På ett besök på
ålderdomshemmet hittar Uffe sin morfar. Han är inte något vidare snäll till att
börja med, snarare kärv och misstänksam, men precis som Uffe har han ett
plåster på hakan och han visar sig snart vara både generös och påhittig på sitt
sätt. Fast nyckfull: han kan bli arg, ledsen och väldigt trött ibland.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSE94AXiQK88xfAj5jS9xoJ-hVVlpDKnfMII6dETIQ4UoRM5IJC327l6Jep5IzmrU-Dy5oYN1CCHeAfFhz1CVh5ZkMEtb8clpAyWWc6huwAh9W5MoGU3AzZYpuVsuVmuGCukrNC03OEVk/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSE94AXiQK88xfAj5jS9xoJ-hVVlpDKnfMII6dETIQ4UoRM5IJC327l6Jep5IzmrU-Dy5oYN1CCHeAfFhz1CVh5ZkMEtb8clpAyWWc6huwAh9W5MoGU3AzZYpuVsuVmuGCukrNC03OEVk/s1600/images.jpg" /></a></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
När Berra (Tobias Swärd) och morfar
(Per Oscarsson) möts och bestämmer sig för att vara släkt uppstår lekens
magiska rum. Plötsligt är det nya lagar som gäller enligt en tyst, gemensam
överenskommelse som skapas utifrån de behov de lekande har. Uffe behöver någon
som ser bara honom, som tycker att han är speciell och är intresserad av allt
som händer honom och har tid att lyssna. Morfar behöver någon att tycka om, som
får honom att för en stund släppa tankarna på det förflutna, sorgen över den
döda hustrun och bitterheten över att vara ensam kvar. De båda går in för sin
lek med liv och lust, de växer i sina roller som barnbarn och morfar, vågar
nytt, tänker stort och njuter tillsammans. När morfar en dag inte längre är på
sitt rum då Uffe kommer för att hälsa på förklarar sköterskan att han gått
bort, att han "hade ett dåligt hjärta". "Nej," svarar Uffe,
"han hade det bästa hjärtat i världen!". Och tack vare det hjärtat
och den kontakt som uppstått mellan det och hans eget har Uffe vuxit. Trots att
filmen slutar i död och begravning är det ett lyckligt slut – ett som förmedlar
hopp och förväntan inför livets nästa äventyr. </div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
Liksom många av Ulf Starks
filmberättelser har <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kan du vissla Johanna
</i>starka drag av självbiografi. Protagonisten bär författarens namn, det är
Stureby och det är 1950-tal. Ändå, och häri ligger en annan av Ulf Starks
filmiska styrkor, blir det aldrig sådär nostalgiskimrande, smetsentimentalt som
det så ofta blir när barndomsminnen omvandlas till biofilmer av nu vuxna män – jo,
för detta är ett manligt regissörssyndrom. Uffe, Berra och även Percy, som
förekommer i andra filmer, är inte minnen av barn som en gång fanns utan de är
i högsta grad levande, just här och just nu när vi ser på filmerna om dem.
Deras autenticitet skär genom decennierna och de tidsenliga kostymerna,
scenografin och replikerna skymmer inte sikten. (Annat än undantagsvis. Mindre
lyckade Stark-filmatiseringar, i händerna på mindre fingertoppskänsliga
regissörer än Rumle Hammerich, lider också de av den svenska barnfilmssjukan
"vuxenrepliker i barnmunnar". En skitförbannad, sadistisk storebror
kan inte, såsom i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Min vän Percys magiska
gymnastikskor</i> säga "Vad sjutton säger du!? Du är ju heltokig!"
till sin gränslöst retfulla lillebror. Det låter helfånigt.)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Dårfinkar och dönickar </i>skiljer sig på många sätt från <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kan du vissla Johanna</i>: den utspelar sig
i samtida miljö, den har en flicka på tröskeln till puberteten i huvudrollen
och föräldrarna som förekommer är inte de vanliga genomgoda. TV-serien sändes i
sex avsnitt 1988, blev omedelbart en succé och har repriserats ett antal
gånger. Den berättar historien om Simone som när hon flyttar till ett nytt
område blir tagen för pojke i skolan och när klassföreståndarinnan ropar upp
henne som "Simon" ger hon sig in i en långvarig lek med sin
identitet.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgm675Ef1RsWhgQofAv1IlcmQMBqvtgerh6QCjmsClV65_HTy5tgQ348J4tTdnBTdirkBu30HX2eFv2pJgtPI0Y2loOElYtzLEbbm5YGBqaM-_bMQbAdM05MlCSOGIG3cdNyw3U7Abziv0/s1600/images-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgm675Ef1RsWhgQofAv1IlcmQMBqvtgerh6QCjmsClV65_HTy5tgQ348J4tTdnBTdirkBu30HX2eFv2pJgtPI0Y2loOElYtzLEbbm5YGBqaM-_bMQbAdM05MlCSOGIG3cdNyw3U7Abziv0/s1600/images-1.jpg" /></a></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
Hon köper kläder på
killavdelningen, studerar killars kroppsspråk och gör saker hon aldrig skulle
ha gjort som Simone. Busar, bråkar, ta plats. Och hon märker snart att det som
förändrats när hon blivit kille är inte så mycket hon själv som omvärldens
förväntningar på henne. Alla <i style="mso-bidi-font-style: normal;">förväntar </i>sig
att hon ska busa, bråka, ta plats – på gott och ont. Det är härligt att skippa
duktighetsiver och släppa hämningar – men mindre härligt att gång efter annan
misstänkas och misstros. Och lögnen tär på Simone i längden. Småningom vet hon
knappt vem hon är, vad hon vill, vem hon kan lita på. Men hon har sin morfar;
en morfar som precis som Uffes vet vad demoner, svartkänslor och dårfinkar går
för. Som är nyckfull och hjärtsvag och döende. Och som kan trösta utan dalt.</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
För i Ulf Starks filmvärld är det
morfäderna, och i viss mån farfäderna, som står för den "djupa
respekt" gentemot barnen som författaren själv hyllades för i
Gullspiramotiveringen. Den äldre generationen klappar inte välmenande men
nedlåtande på barnens huvuden eller talar om sig själv i tredje person eller
bjuder på ständiga överdåd av saft och bullar för att ställa sig in. De
behandlar ungarna såsom de själva vill bli – men kanske alltför sällan blir –
behandlade. Det vill säga som människor – med starka eller svaga men i vilket
fall världens bästa hjärtan.</div>
<br /> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<b>Ulf Stark filmografi i urval:</b></div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Dårfinkar och dönickar</i>, TV-serie,
regi Rumle Hammerich 1988 (manus och litterär förlaga)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Sixten</i>, regi Catti Edfeldt 1994
(manus och litterär förlaga)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Min vän Percys magiska
gymnastikskor</i>, regi Martin Asphaug 1994 (manus och litterär förlaga)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Kan du vissla Johanna?</i>, regi Rumle
Hammerich 1994 (manus och litterär förlaga)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Min vän shejken i Stureby</i>, regi
Clas Lindberg 1997 (manus och litterär förlaga)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Tsatsiki, morsan och polisen</i>, regi
Ella Lemhagen 1999 (manus)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Percy, Buffalo Bill och jag</i>, regi
Anders Gustafsson 2005 (manus och litterär förlaga)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Loranga, Masarin och Dartanjang</i>,
regi Igor Vejstagin 2005 (manus och roll)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Jaguaren</i>, regi Mattias Gordon
(litterär förlaga och roll)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
• <i>Iris</i>, regi Ulrika Bengts 2011
(dramaturg)</div>
<div class="Minvanliga" style="line-height: 150%;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-30582917844045334652012-09-11T04:18:00.002-07:002012-09-11T04:18:44.149-07:00Daterad radio om barn på burkFredagens avsnitt av <a href="http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=787" target="_blank">Barnen</a>, det för det mesta utmärkta radioprogrammet för vuxna där barn får komma till tals, hette "Barn på burk" och handlade om barnprogram i TV.<br />
<br />
Det var underligt ofokuserat och tycktes vilja famna allt med det väntade resultatet att det inte blev mycket mer än ett visst duttande och skrapande på ytan. Det var lite reportage hemifrån barn som berättade om vad de brukade se för program och hur de påverkades av dem. Det var intervju med forskaren Marie Katerine Larsson som berättade att TV inte är så farligt som många tror. Och det var samtal med Barnkanalens Ylva Hällen som berättade att dagens barn hellre vill delta i utformningen av barnprogrammen än titta på drama.<br />
<br />
Det var också, som kanske framgår av referatet ovan, ett underligt mossigt program. Reportern pratade om "dumburken", ett begrepp som jag inte hört de senaste 20 åren. Han pratade om barnprogrammen på 70-talet som "politiska" trots att den uppfattningen gång på gång har nyanserats de senaste åren. Och – denna en av mina käpphästar! – man pratade om TV-program som om de utgjorde en enhet med samma effekt på sina tittare oavsett innehåll och form. Det finns BRA och DÅLIGA TV-program. Det finns sådana som passiviserar sina tittare (oavsett ålder, nota bene!) och de som aktiverar/stimulerar dem!<br />
<br />
Om man bortser från de inslag som handlade om hur webben påverkar barnprogrammen så skulle programmet "Barn på burk" ha kunnat producerats långt innan vi hade mer än två TV-kanaler i Sverige. Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-26038156833285089102012-09-10T23:41:00.002-07:002012-09-10T23:41:41.274-07:00Liten vit och liten svart en omöjlighet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoOOcvCqb58-VtHlbqZwFjmu84QQR9RbI_e7aACn1hllB4kWVaHSaKt3G1eODtNFSfk_z7ykjnCI0Jf6iM2kfB31BZ_W91zUjBtkJ_RDGuWymT0hsKKPfpu1diVW-qfqJP40g2Qg9l34E/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoOOcvCqb58-VtHlbqZwFjmu84QQR9RbI_e7aACn1hllB4kWVaHSaKt3G1eODtNFSfk_z7ykjnCI0Jf6iM2kfB31BZ_W91zUjBtkJ_RDGuWymT0hsKKPfpu1diVW-qfqJP40g2Qg9l34E/s200/images.jpg" width="133" /></a></div>
Debatten om Stina Wirséns nya film <i>Liten Skär och många små brokiga </i>har i dag även nått fram till DN:s kultursida. (Redan i går skrev Jonas Thente <a href="http://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2012/09/10/maste-vi-forska-fram-rasismen-for-att-halla-den-aktuell/" target="_blank">ett smått bisarrt blogginlägg</a> om det hela i går – där han lyckades få det hela till att bli "akademikerkärringars" fel.) <br />
<br />
Problemet, som jag ser det, är att man inte kan framställa mörkhyade såsom Lilla Hjärtat framställs – det vill säga som en traditionell "blackface". Blackface skapades på 1800-talet för att vita människor skulle kunna driva gäck med svarta slavar och det borde ha dött ut för väldigt länge sedan.<br />
<br />
Och inte ens Stina Wirsén, som vi alla förstår är en god och snäll människa som i sina böcker och filmer medvetet jobbar för att öka mångfalden inom svensk barnkultur och i bästa välmening "stereotypiserade" Lilla Hjärtat lika hårt som övriga karaktärer. Men kritvitt är inte samma sak som kolsvart – och särskilt inte i händerna på en vit, svensk konstnär.<br />
<br />
Det är bara att beklaga att vi inte kommit längre än såhär år 2012 och jag håller med Sverker Lenas i DN om att det vore "synd om debatten ledde till en ökad rädsla för att inkludera olikheter i barnkulturen". Gud vet att det behövs olikheter, spret och gnissel inom den tassande svenska barnkulturen i dag!Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-26463537708571003752012-09-09T11:38:00.000-07:002012-09-09T11:51:25.245-07:00Kliv in i konsten på Nationalmuseum<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTpScEFwzQ7YE0zGyA0jaltXkHU6qbn1kFfHlrWZ1-trsQ0jbAJ_nc4eZ4ltDd_YfD7Er8-QjBgxoYwh6G1ANlkpD3YfhONN8TCdKcGtYkSNb0W8DqOqaJLk0hXOpIiCo8GWGTc-rRpkk/s1600/joanna_xu_i_vanitasstilleben_med_astronomiska_instrument_mlad_av_christian_von_thum.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTpScEFwzQ7YE0zGyA0jaltXkHU6qbn1kFfHlrWZ1-trsQ0jbAJ_nc4eZ4ltDd_YfD7Er8-QjBgxoYwh6G1ANlkpD3YfhONN8TCdKcGtYkSNb0W8DqOqaJLk0hXOpIiCo8GWGTc-rRpkk/s320/joanna_xu_i_vanitasstilleben_med_astronomiska_instrument_mlad_av_christian_von_thum.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhADj2WOzed3BKnLiKWMJrruPEtWMcXxjFJJ4HeUIIkfV3TT3zwBpbXEbsQPw17k_3ujdzgiXrYHiRwpSoGy-LpkcJDe3jfMNe_X9CICAeajU009Hg7DcfHb2nYS6P9znhLmfqQsoaZvZs/s1600/marcel_butros_i_den_bedragne_och_pryglade_men_nd_frnjde_kte_mannen_av_jean-baptiste_pater.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhADj2WOzed3BKnLiKWMJrruPEtWMcXxjFJJ4HeUIIkfV3TT3zwBpbXEbsQPw17k_3ujdzgiXrYHiRwpSoGy-LpkcJDe3jfMNe_X9CICAeajU009Hg7DcfHb2nYS6P9znhLmfqQsoaZvZs/s320/marcel_butros_i_den_bedragne_och_pryglade_men_nd_frnjde_kte_mannen_av_jean-baptiste_pater.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Just nu pågår en liten utställning, <a href="http://www.nationalmuseum.se/sv/Skola/Sa-har-gjorde-vi-Inspiration-och-ideer/Kliv-in-i-konstenbrLillholmsskolan/" target="_blank">"Kliv in i konsten"</a>, på Nationalmuseum. Bilder av välkända tavlor, såsom "Karl XII:s likfärd" med nutida unga människor inklippta på finurliga vis. Bakom utställningen döljer sig ett stort och fantastiskt projekt.<br />
<br />
Lillholmsskolan i Skärholmen kontaktade Nationalmuseum för ett samarbete i ämnena Bild och Svenska. En skolklass kom på museibesök och eleverna fick småningom välja varsin målning att arbeta med. Utifrån bilderna, som de fick högkvalitativa, digitala kopior av, skrev eleverna sedan berättelser. Tanken var att de skulle göra en tidsresa, befinna sig i motivet och berätta om sina tankar och känslor inför det de såg. I ett senare stadium fick de ta bilder av sig själva och photoshoppa in dessa i tavlorna så att de bokstavligen "klev in i konsten". De arbetade hårt och länge med såväl texter som bilder, slet sina hår men blev slutligen mycket nöjda med resultaten. Mer om projektet kan man läsa <a href="http://lillholmsbild.weebly.com/index.html" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
På Nationalmuseum finns nu de nya bilderna att beskåda och de imponerande berättelserna att läsa. Poetiska, drabbande, ibland dråpliga. De finns där till följd av några driftiga lärares envishet och tro på sina elever och ett tjugotal ungdomars envishet och kreativitet.<br />
<br />
De finns också där till följd av att Bild än så länge är ett obligatoriskt ämne i grundskolan. Det är det ju inte längre i gymnasiet. Estetiska ämnen har effektiviserats bort av den sittande regeringen – trots att forskningen visar att de estetiska ämnena har den positiva sidoeffekten att de gynnar inlärningen av teoretiska ämnen. Och att varje barns och ungdoms rätt att uttrycka sig estetiskt står med som artikel 31 i FN:s barnkonvention tycks Björklund och kompani inte bry sig om. <br />
<br />
De borde besöka Nationalmuseum och "Kliv in i konsten" som pågår till och med den 28 oktober. Det borde förresten alla.<br />
<br />
(Bilderna ovan: Joanna Xu i "Vanitasstilleben med astronomiska instrument" målad av Christian von Thum och Marcel Butros i "Den bedragne och pryglade men ändå förnöjde äkte mannen" av Jean-Baptiste Pater)Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-30781503022954922432012-09-06T01:30:00.001-07:002012-09-06T01:30:04.204-07:00Biografcentralen lanserar "BUFF på turné"<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia_0yC7WUSoVRp8b5Eb3jBpXLsz2uW11HPGSMH-MXoUc7MwiJLmY2N8FJAF6Uk9F0u4dxZL-5PnOjgO2vDlJv_-4HmWuu3uEfOu1coyVnRxJsDJ_chd6r1PqnpfsrS3P9RbQoO6IHtn8k/s1600/On-the-SLY_--150x150.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia_0yC7WUSoVRp8b5Eb3jBpXLsz2uW11HPGSMH-MXoUc7MwiJLmY2N8FJAF6Uk9F0u4dxZL-5PnOjgO2vDlJv_-4HmWuu3uEfOu1coyVnRxJsDJ_chd6r1PqnpfsrS3P9RbQoO6IHtn8k/s1600/On-the-SLY_--150x150.jpg" /></a></div>
För ett par veckor sedan skrev Biografcentralens Jens Lanestrand ett <a href="http://jenslanestrand.wordpress.com/2012/08/23/nagot-maste-handa-med-svensk-och-nordisk-barnfilm-pa-biograferna/" target="_blank">blogginlägg</a> om det katastrofala läget för svensk och nordisk barnfilm i Sverige. Ingen ser den, ingen distribuerar, ingen (nästan) bryr sig om den.<br />
<br />
För att en medverka till en förändring har Biografcentralen tagit initiativ till att distribuera fyra av de riktigt bra barnfilmer för mellanåldern (ca 7-12 år) som visades under årets barnfilmfestival BUFF i Malmö. Filmerna <i>Iris, On the Sly, Stay! </i>och <i>Anne + Jörgen = Sant </i>kommer att turnera i landet under rubriken "Buff på turné – världens bästa barnfilm". Mer om filmerna och turnéprogrammet kan man läsa <a href="http://www.biografcentralen.se/?page_id=1078" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
Jag lär återkomma i ämnet men tills dess: Håll utkik efter visningar och gå och se för att få en hint om vad barnfilm kan vara. <br />
<br />
(Bild från <i>On the Sly</i>)Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-50000642324525658912012-09-05T05:58:00.000-07:002012-09-05T05:58:01.790-07:00Kristallen åt Tjuvarnas jul – vem bryr sig på riktigt? <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSRdqyn0aLgzzxUi7h43a_gtOGgH8f8X9J-eS73bm9QyPVC5aqE96x0lZ5eiDPNG4GGBkMC3nHASjxDtehAqJWE37nm69qwFz2NKIr7RUA8AvOfdpia9QWitt8rV6GXhP3VOcIMDY7CrE/s1600/images-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSRdqyn0aLgzzxUi7h43a_gtOGgH8f8X9J-eS73bm9QyPVC5aqE96x0lZ5eiDPNG4GGBkMC3nHASjxDtehAqJWE37nm69qwFz2NKIr7RUA8AvOfdpia9QWitt8rV6GXhP3VOcIMDY7CrE/s1600/images-1.jpg" /></a></div>
<br />
Vid gårdagens Kristallengala, TV-Sveriges motsvarighet till Guldbaggegalan, tilldelades fjolårets julkalender <i>Tjuvarnas jul </i>priset för bästa barn- och ungdomsprogram<i>. </i>Ingen överraskning, precis, med tanke dels på <a href="http://www.kristallen.tv/tv-priset-/nominerade-kristallen-2012/" target="_blank">övriga nominerade</a>, dels på att det var en riktigt bra produktion (min recension i SvD kan läsas <a href="http://www.svd.se/kultur/julkalender-med-klassikerpotential_6672804.svd" target="_blank">här</a>).<br />
<br />
Julkalendern är också den produktion som tillåts kosta mest av SVT:s barn- och ungdomsserier, tillika den enda produktion som samsänds i både SVT1/2 och i Barnkanalen. Eftersom julkalendern är den i särklass mest prestigefyllda barnproduktionen så regisseras den dessutom alltid av en man. <br />
<br />
Vilka slutsatser kan den drastiske således dra? Jo, att:<br />
<br />
• Kvalitet kostar: Man ska inte snåla med barnprogrammens budgetar. <br />
• Barnprogram som sänds i SVT ses av fler, uppskattas av fler och har därför större chans att vinna priser – medan Barnkanalens program riskerar att marginaliseras. <br />
<br />
En annan reflektion man kan göra är naturligtvis varför det alls finns en särskild Kristallkategori för barn- och ungdomsproduktioner. Dilemmat återfinns i alla liknande galasammanhang (Guldbagge, Augustpris etcetera). Problemet är att när det finns en särskild (lite mindre viktig) kategori för barnkulturen så är chansen att ett barn- eller ungdomsprogram skulle nomineras i en annan kategori (t ex bästa programledare bästa bästa dokumentärprogram) närmast lika med noll.<br />
<br />
Barnkulturen föses in i den lilla hagen som alla politiker och beslutsfattare påstår sig "brinna för" men ingen egentligen bryr sig om. Förutom den lilla hop som VERKLIGEN brinner för barnkulturen men som ingen politiker eller beslutsfattare bryr sig om eller lyssnar på.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-1122078574938306082012-09-04T05:41:00.000-07:002012-09-04T06:24:00.858-07:00Stellan Skarsgård om barnfilm, filmfostran och barnslighet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbrie1exWgGGkn02fkwTECXYYzIdM951YamICsxQTw1EtPIfeYBEGxeCpTFLGiJaTpKv1atBcmwbOUpSWwPdrtupNsyxuGsPF71aaEWRxwVw3SAQJvBBh2uu9f-nwCX1Jh-Y5s4yeY-Vc/s1600/mail.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="147" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbrie1exWgGGkn02fkwTECXYYzIdM951YamICsxQTw1EtPIfeYBEGxeCpTFLGiJaTpKv1atBcmwbOUpSWwPdrtupNsyxuGsPF71aaEWRxwVw3SAQJvBBh2uu9f-nwCX1Jh-Y5s4yeY-Vc/s200/mail.jpg" width="200" /></a></div>
I dag samtalade jag med Stellan Skarsgård om vikten av bra barnfilm. Han gav intervjuer med anledning av premiären av Stina Wirséns nya film <i>Liten Skär och alla små brokiga, </i>till vilken han gör berättarrösten. Men eftersom han framställts som en "som brinner för barnkultur" frågade jag inte bara om hans senaste skådespelarinsats. Här är (delar av) vårt samtal:<br />
<br />
<br />
<br />
<b>MJ</b>: Varför tycker du att det är viktigt med barnfilm?<br />
<b>SS</b>: Jag bryr mig om barnfilm på samma sätt som allt annat viktigt, såsom utbildning, skola och politik. Barnen är en särskilt viktig publik eftersom de är så sårbara. Det behövs alternativ till det kommersiella utbud som görs för att binda dem vid TV:n så länge som möjligt. Det är ju som våldtäkt mot ett barn.<br />
<br />
<b>MJ</b>: Och vad kan du göra?<br />
<b>SS</b>: Jag kan, precis som med Stinas film (<i>Liten skär och många små brokiga</i>), stödja viktiga filmer för barn, filmer som genomsyras av kvalitet i både berättelsen och estetiken.<br />
<br />
<b>MJ</b>: Har du några minnen av starka filmupplevelser från din egen barndom?<br />
<b>SS</b>: Den allra första filmen jag såg var Disney's <i>Alice i Underlandet</i>, det var en väldigt stark upplevelse. Av filmen minns jag bara kaninen som sprang runt och skrek "I'm late! I'm late!" men det var allting runtomkring – biografen, publiken – som gjorde det så stort.<br />
<br />
<b>MJ</b>: Några flera?<br />
<b>SS</b>: Ja, sen sparade jag alla mina veckopengar så att jag kunde gå på matinéfilmerna på lördagar. Jag hade bara råd att gå varannan vecka men jag såg <i>Bröderna Marx, Tarzan, </i>Charlie Chaplin … På den tiden hade filmerna längre livstid. Många var ju riktigt gamla redan då men det gjorde inget.<br />
<br />
<b>MJ</b>: Har du givit dina barn någon medveten "filmfostran", alltså visat dem filmer du tycker de borde se?<br />
<b>SS</b>: Nej, inte egentligen. Men jag har haft ett system: När de velat ha pengar till bio har jag bara subventionerat filmer som är gjorda utanför det stora studiosystemet. Europeisk film, independentfilmer och så vidare. Storfilmerna har de fått betala för själva.<br />
<br />
<b>MJ</b>: Du har ju medverkat i både film för barn och för vuxna. En av dina bästa roller tycker jag är den som pappan i <i>Glasblåsarns barn. </i>Är det någon skillnad att spela in barnfilm och vuxenfilm?<br />
<b>SS</b>: Nej, det tycker jag inte. Rollen i <i>Glasblåsarns barn </i>är ju en människa som andra. Men så är ju inte den filmen "barnslig", heller. Många vuxenfilmer jag gjort har varit mycket barnsligare.<br />
<br />
(På bilden: regissören Stina Wirsén, Stellan Skarsgård och producenten Linda Hambäck) Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-30062176317409355392012-09-04T02:25:00.003-07:002012-09-04T02:25:38.922-07:00Vuxna måste ge svar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh3oRHqHpJxd7v8h2qorxFkWs4HN_UYTxNOXscccg0Jx0yWI9yH0vP4bJoHWuGNkEpBRA4BCFKNtySvtKtZUaPkG_uQKl3EXgejrWNTw9_C7F6YZFO4Q7dF1V-nhjwvBryv7Ijm6P6wvY/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh3oRHqHpJxd7v8h2qorxFkWs4HN_UYTxNOXscccg0Jx0yWI9yH0vP4bJoHWuGNkEpBRA4BCFKNtySvtKtZUaPkG_uQKl3EXgejrWNTw9_C7F6YZFO4Q7dF1V-nhjwvBryv7Ijm6P6wvY/s200/images.jpg" width="139" /></a></div>
<br />
I <a href="http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/pernilla-stalfelt-vem-ar-du-en-bok-om-tolerans" target="_blank">gårdagens DN</a> skriver Ann Heberlein intressant och viktigt om Pernilla Stalfelts nya bok <i>Vem är du? En bok om tolerans. </i>Bokens syfte är att på ett lustfyllt sätt initiera samtal om just tolerans och människors likheter/olikheter med barn i tioårsåldern. Ett lovvärt syfte och ett lovvärt projekt på initiativ av Teskedsordern.<br />
<br />
Heberlein, själv idéhistoriker, menar att barn i "den sena barndomen", d v s 9-11-årsåldern är extremt intresserade av rättvisefrågor och att bokens målgrupp därför är perfekt. MEN att boken genom sin vaghet lämnar läsaren lätt frustrerad: den ger alltför få svar och levererar råd som att "känn efter i ditt hjärta".<br />
<br />
Precis som Heberlein menar jag att vuxna ibland måste våga ge klara, tydliga svar. Man ska inte i alla lägen besvara en fråga med en motfråga: "Vad tycker du själv?". Barn frågar för att få guidning, inte för att fyllas av ytterligare frågor. Därmed inte sagt att man ska leverera svar som framstår som Den Enda Sanningen – särskilt inte när det gäller frågor om moral och rättvisa. Man kan säga att "Såhär tycker jag eftersom …" och därefter fråga barnet hur hon/han tycker det låter. På det sättet visar man dels att det är en viktig fråga, dels att man har en åsikt – och så öppnar man för ett vidare samtal.<br />
<br />
Ibland undrar jag om vuxna undviker att ge raka svar till barnen av rädsla för att "påverka" dem. Men om inte vi vuxna "påverkar" dem genom att visa hur världen fungerar och att vi tar ställning – vem ska då göra det? Spelindustrin? Filmindustrin? Disney Channel?Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-14756368760621026702012-08-21T04:00:00.001-07:002012-08-21T04:02:19.744-07:00Hösttid och Moderna tider<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgff5Fltb48hh6d9zgTTinDpMDZtXPAi37ncJ52Ri4RJwgsKvN769uIKUrg22_nTX08Shl2Q7aeJKOunPfC6lCCPff4hLSLFVlsfxD-URxrJPNX6cwPhnjDlDix3mxuhJX-ovpP8gOjbrQ/s1600/chalrlieskiftnycklarART.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgff5Fltb48hh6d9zgTTinDpMDZtXPAi37ncJ52Ri4RJwgsKvN769uIKUrg22_nTX08Shl2Q7aeJKOunPfC6lCCPff4hLSLFVlsfxD-URxrJPNX6cwPhnjDlDix3mxuhJX-ovpP8gOjbrQ/s320/chalrlieskiftnycklarART.jpg" width="223" /></a></div>
<br />
(Det är alltid lika skönt att komma i gång igen på riktigt efter sommaren. Älskade rutiner. Älskade vardag. Älskade arbete.)<br />
<br />
Bland det första jag företog mig efter julisemestern var en resa till Karlstad där jag träffade representanter för Film i Värmland och ett gäng lärare. Alla närvarande ville den här terminen jobba med skolbioprojektet "Charlie Chaplin – samhällskritiker och medmänniska" som jag skrivit om tidigare. Jag föreläste, vi tittade på <i>Moderna tider </i>och vi diskuterade hur man utifrån Chaplins filmer kan arbeta med samhälls- och värdegrundsfrågor tillsammans med barnen.<br />
<br />
På <a href="http://www.sfi.se/sv/filmiskolan/Nyhetslista/Chaplin-moter-tredjeklassare/" target="_blank">Svenska filminstitutets hemsida</a> finns ett väldigt fint reportage av Andreas Hoffsten som handlar om när jag diskuterade fattigdom, klassklyftor och arbetsvillkor med en tredjeklass. Kolla in barnens teckningar och kommentarer! (En teaser: ”Vi gick till filminstitutet. Vi tittade på en film med Charlie Chaplin.
Den hette Moderna tider. Den handlade om att alla maskiner tar över.”)<br />
<br />Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-63083177072541232802012-06-18T05:12:00.002-07:002012-06-18T05:12:31.217-07:00SommarlovBarnkulturbloggen tar sommaruppehåll och återkommer i augusti. Jag önskar alla mina läsare en riktigt fin sommar med solstrålar, svalkande bad och härliga kulturupplevelser.<br />
<br />
Tips! Unga radioteatern har just gett ut fem klassiska sommarlovsföljetonger på CD, bl a <i>Tordyveln flyger i skymningen, Ebba och Didrik </i>och <i>Skämmerskans dotter. </i>Perfekt för bilen eller soffsoftningen.<br />
<br />
/MalenaBarnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-54949251537240115672012-05-31T10:18:00.003-07:002012-05-31T10:18:46.263-07:00Dagens dikterDet är dags att påminna om två fantastiska dikter om barnvarandet. Inte färska men desto mer aktuella. Nummer 1 i en tid då barns tid för fri lek kringskärs alltmer, då såväl skola som familj schemalägger med en skrämmande, hämmande iver. Nummer 2 i en tid då (privilegierade) barns liv präglas av omedelbar behovstillfredsställelse av en ängslig, välmenande omvärld.<br />
<br />
1.<br />
Om tiotusen år smälter isen<br />
Det infrusna barnet lossnar och återupptar
sin lek<br />
Skapar av pinnar och kottar tjur, ko och kalv samt en
gärdsgård mot döden. <br />
<br />
(Werner Aspenström)<br />
(Tack Staffan Westerberg för att du lärde mig denna!) <br />
<br />
2.<br />
Jag samlade frimärken.<br />
Pappa gav mig ett halvt kilo.<br />
Jag samlade inte frimärken mer.<br />
<br />
(Siv Widerberg)<br />
(Tack Lena Kjersén Edman för att du påminde mig om denna pärla!)Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-41927073908199856662012-05-31T06:13:00.002-07:002012-05-31T06:13:45.247-07:00Om Barnkanalen hos Barnteaterakademin<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3sppKHpjJLVsHnXfvd3zf3zowUboWIAi1dP8f9rwT1AsLOTYQddFc_3_hIOLcQQi54uwVPWVXCdN63v0lh6KvFx622BZ-NJ4dH6Q_xEMdA99n9dgvOJipWm5NfI5vAaplJKpiWhzitzg/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3sppKHpjJLVsHnXfvd3zf3zowUboWIAi1dP8f9rwT1AsLOTYQddFc_3_hIOLcQQi54uwVPWVXCdN63v0lh6KvFx622BZ-NJ4dH6Q_xEMdA99n9dgvOJipWm5NfI5vAaplJKpiWhzitzg/s1600/images.jpg" /></a></div>
<br />
Jag har den stora äran att vara juni månads gästskribent på Barnteaterakademin. <a href="http://www.barnteaterakademin.se/?page_id=279" target="_blank">Här</a> kan man läsa min kritik mot Barnkanalen som jag menar i flera avseenden sviker sin publik.<br />
<br />
En extremt kortfattad sammanfattning: <strong>"För att nå upp till SVT:s egna målsättningar med barnprogrammen</strong> måste man börja satsa på kvalitet i
stället för kvantitet: Hellre två timmar riktigt bra TV-program per dag
än tolv timmar mediokra. Vidare måste man våga sticka ut och upp: Hellre
få somliga tittare att resa ragg än att stryka alla medhårs. Och så
måste man ta sitt vuxenansvar: inte bara ge ungarna det de vill ha utan
också det de inte visste att de ville ha."Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-3605787337454280932012-05-30T09:02:00.000-07:002012-05-30T09:02:49.865-07:00Disneyflickorna och feminismen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ2SS8amUR_XXPx9-dDzkyLYC-M_lm8utKFHrHA3siq7mE_vYRRsFmzvcZodw-qOl3YkdC2sLOKqu6JzcjDDqwbE33WyvJGkyrrb_KuN1ve05BVjeBf713uSK5aUvCNF9KPwV3PEsQiyY/s1600/69202_327700280632553_40311449_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ2SS8amUR_XXPx9-dDzkyLYC-M_lm8utKFHrHA3siq7mE_vYRRsFmzvcZodw-qOl3YkdC2sLOKqu6JzcjDDqwbE33WyvJGkyrrb_KuN1ve05BVjeBf713uSK5aUvCNF9KPwV3PEsQiyY/s320/69202_327700280632553_40311449_n.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
Kommentar överflödig. Tack <a href="http://www.facebook.com/BeingFeminist" target="_blank">Being Feminist</a> för bilden.</div>
<br />Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-24844714591226252782012-05-28T09:01:00.003-07:002012-05-28T09:01:49.156-07:00Barnkanalens superungarI dagens HD skriver jag om vilka barn som syns i Barnkanalen och vad de gör där. Är det verkligen levande barn av kött och blod? Eller marionettdockelika, coola, förebildsbarn? Vad har de för inflytande över produktionerna de medverkar i? Har de egentligen den "barnmakt" som till exempel Rea förordar? Läs artikeln <a href="http://hd.se/kultur/2012/05/28/en-kanal-for-idealbarnen/" target="_blank">här</a>!Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061796998098856274.post-37166261876937337322012-05-28T00:15:00.002-07:002012-05-28T00:15:38.220-07:00Prinsessbarnet och dagisungarna igenHåkan Jaensson, som var på plats när Stockholms dagisbarn firade prinsessans dopdag i Kungsan, har skrivit en rolig och tänkvärd krönika i linje med mina tidigare inlägg i ämnet. Den finns <a href="http://www.barnboksakademin.com/kronikor/index.shtml" target="_blank">här</a>, på Svenska barnboksakademins hemsida.Barnkulturbloggarenhttp://www.blogger.com/profile/03715579742954309404noreply@blogger.com0