Debatten om Bamses oheliga allians med Migrationsverket har rasat sedan Helsingborgs dagblad (HD) i går publicerade en mycket kritisk kommentar av Mattias Elftorp. Han hävdar att Bamseförlaget (en del av Egmont) ger ”en retuscherad bild av verkligheten” i den gulliga serieberättelsen om Mim och Meles som förlaget producerat som en specialutgåva i samarbete med den myndighet som varje vecka skickar hem barn till en osäker framtid – trots att det svär mot Barnkonventionen.
Mim och Meles har flytt från sina hemländer och söker nu asyl i Bamseland. I väntan på besked lider de ingen nöd: de får omgående börja i skolan, de får nya bästisar och de har en bostad så stor och en plånbok så fet att de kan bygga upp en fantastisk modelljärnväg (tänk Märklinbanan på Leksaksmuseet i Stockholm). Småningom får de veta att Mims familj får asyl medan Meles måste återvända. Men det visar sig vara lika bra det: sedan Migrationsverket hjälpt dem att planera resan möts de i hemlandet av stora famnen i form av släktingar, vänner och nytt arbete. Man kan riktigt undra varför de någonsin gav sig av från denna mystillvaro.
Migrationsverkets Annelie Kungsman Persson är förstås upprörd över kritiken mot Bamseprojektet och menar i dagens HD att tidningen ”är ett ärligt försök att informera om asylprocessen på ett enkelt sätt för barn”. Och så åberopar hon som det slutgiltiga beviset på att serierna uppfyller sitt syfte: Barnen säger det. Man har använt sig av unga fokusgrupper och testat att ungarna förstår informationen. Och dessa, som Kungsman Persson åberopar som ”de riktiga experterna”, har välsignat det hela.
Och därmed spelar hon ut Barnkortet, det som Egmont nyligen använde i sitt försvar mot kritikien av de könsstereotypa tidningarna Emma och Goal junior: Barnen vill ha det så, barnen gillar det, barnen vet bäst.
Vilket de inte gör. Barn kan bidra med mycket viktiga synpunkter och att sträva efter ett barnperspektiv är oerhört viktigt i många fler sammanhang än vad som görs i dag. MEN de är för det mesta inte experter på sitt eget bästa. Experter är personer som genom år av studier och erfarenheter, såväl teoretiska som praktiska (bland barn), tagit reda på hur det faktiskt föreligger.
Det är vi vuxna som måste vara experterna – det ingår i vårt ansvar gentemot det uppväxande släktet. Vari det ansvaret består i just fallet med Bamse och Migrationsverket återkommer jag till i en artikel som publiceras i HD i dagarna. Jag kommer förstås även att länka till den här på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar