Disneys Lejonkungen – allmänt hyllat som mästerverk – har under hösten storlanserats på nytt: I London går den på bio i 3D-version och här i Sverige har den nyligen släppts på DVD och Blue-ray.Jag såg själv om den nyligen och slogs (återigen) av hur problematisk den är. För vilket budskap förmedlar den? Förutom vikten av plikttrogenhet (att till varje pris följa den bana föräldrarna utstakat åt en):
• Att man föds till kung/ledare/härskare. Att en enskild varelse äger hela savannen och alla dess invånare. Man behöver inte vara republikan för att häpna och förfäras över dels Mufasas och Simbas odrägligt översittaraktiga inställning till världen och dess invånare, dels alla andra djurens självklara i-stoftet-krälande inställning till sin härskare och dess avkomma (självklart av manskön). Hur går det ihop med tanken på alla människors lika värde som man ju vill förmedla till sina barn?
• Att alla onda är svartmuskiga: lejonet med svart man, Scar, är den überonde och de svartgråa, marscherande hyenorna hans elaka undersåtar. Att Scars ondska härrör ur lillebrorskomplex kan man nog ana utan att vara psykoanalytiker – men hyenorna? De är onda av naturen. Mindre värda än alla andra djur, helt enkelt. Är det så man vill skildra världen för ungarna?
Visst är musiken och miljöerna anslående men den bittra eftersmaken förtar njutningen avsevärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar