I dagens SvD recenserar jag årets två julfilmer för barn: Molly och julmonstret och Arthur och julklappsruschen (om den nu kan definieras som en barnfilm):

Molly och julmonstret

Regi: Michael Ekblad, Matthias Bruhn

35 min

Barntillåten

och

Arthur och julklappsruschen

Regi: Sarah Smith

1 tim 40 min

Tillåten från 7 år

Obligatorisk handling i den klassiska julfilmen: det traditionella, kärleksfulla firandet äventyras av tvivlare men räddas i sista sekund av troende – ofta i gestalt av glitterögda barn. Årets två tillskott till genren, Arthur och julklappsruschen och Molly och julmonstret håller sig båda väl inom denna tematiska ram men har i övrigt föga gemensamt. 

Den senaste filmen om Molly, en välkänd monsterflicka för många i tre-till-sexårsåldern, berättar om julfirande i Monsterlandet med inslag av lyktfest och ett jättelikt, nordligt bosatt monster som de flesta inte tror existerar. Mellan vardagsidentifikation och absurdism finns här inga motsättningar och monsterlivet har precis som människoditot sina små glädjeämnen såväl som irritationsmoment. I sina bästa stunder påminner Mollyfilmerna om Muminberättelserna även om det verkliga vemodet saknas helt. Nästan allt är nästan alltid perfekt i monsterlandet till skillnad från i Mumindalen.

Arthur och julklappsruschen är en film från legendariska produktionsbolaget Aardman men av tidigare storverk såsom Wallace och Gromit och Varulvskaninens förbannelse finns här blott ett sorgligt spår: en pipleksak i form av Fåret Shaun som bokstavligen trampas under en stövelklack. En bild som i ett avseende sammanfattar filmens totala kapitulation: den är nämligen så lik en uppspeedad, actionspäckad Pixarfilm à la Toy Story 3 som en film från Storbritannien sannolikt kan bli. Så är den också medproducerad av Sony.

Temat är det klassiska men här varierat till att fokusera självaste tomtefamiljen, dess militäroperationsartade perspektiv på julen som ett nästintill omöjligt uppdrag och dess arvstvister: vem ska ta över tomteskapet när Santa Claus the 20th går i pension: blir det den kallt effektive Steve eller den alltigenom gode men lite klantige Arthur? Ja, gissa det.

Precis som i Pixarförebilderna finns här smarta och för vuxna roliga skämt om allt ifrån Kubakris till sängkammartristess, smarta och för vuxna roliga referenser till fiktiva eller historiska personer, såsom Lisbeth Salander och Adolf Hitler, samt ett tempo och en dialog så halsbrytande att en känsla av matthet infinner sig redan halvvägs.

Molly och julmonstret kan då fungera utmärkt som en lisa för den rolängtande julsjälen.