Bonniers skiter i ungarna

Sent, sent kommer här några tankar kring nedläggningen av KPwebbens communityverksamhet.

Den 8:e januari blir sista dagen på den enormt populära KP-webben i sin nuvarande form. Alla möjligheter till social kontakt mellan medlemmarna, såsom chatt, forum och "skrubbar", kommer att försvinna. Och KPwebbarna sörjer. På Youtube finns en rad läsarreaktioner, bland andra en farvälfilm av signaturen UtamaFree med följande text:

"KPwebben var som ett land, och KPwebbarna som ett eget folkslag. Och vi är. Bara att vi inte har någon som leder oss. Det känns som om vi blir utslängda från vårt egna hemland./Och vi KPwebbare får göra i ordning egna flyktingläger, och försöker samla in förvirrade och vilsna KPwebbare."

På KPwebben startade redaktionen omedelbart en särskild diskussionstråd där läsarna kan ställa frågor om förändringarna och här svallar känslorna. Många är arga, de flesta är ledsna och alla är besvikna. Såhär skriver en KPwebbare:
 
"Varför gör VUXNA alltid BARN besvikna. NI lägger ner sånt som vi MÅR BRA AV och skyller sen på massa dumma saker. KPwebben är en bra & trygg plats att vara på...och här har vi massor av vänner. Dom kastar ni i papperskorgen.....vad på nätet ska vi vara i stället? Vi som inte få ha FaceBook eller YouTube???
Varför släppte ni "BOMBEN" igår på luciadagen och sen ser första sidan ut som vanligt idag....varför inte ta en diskussion med oss KPwebbare där istället? Har ni sett att några är så deppiga att dom hotar med att göra hemska saker mot sig själva???? TA OSS PÅ ALLVAR...VI BARN mår dåligt av det här & har också känslor.
Alla inlägg här borde få svar!!!"

KP:s chefredaktör Lukas Björkman förklarar förändringarna med ekonomiska krav; att det helt enkelt är för dyrt att både satsa så mycket som man hittills gjort på papperstidning och webb. Och då undrar man ju förstås hur det kan få vara så, att skräptidningar med medföljande plastigt bling-bling och uselt innehåll poppar upp i ICA:s tidningsställ som trattkantareller i en oktoberskog medan en av både barn och vuxna älskad tidning som KP tvingas skära ner på verksamheten. (Jodå, jag vet varför. Så länge Marknaden styr så kommer skräpet att dominera. Men är det verkligen vettigt att Marknaden ska få styra över något så viktigt och sårbart som barnkulturen?)

I DN den 15 december uttalar sig Åsa Rydgren på Bonnier tidskrifter, hänvisar till ekonomi och avrundar med att hon litar på att "barnen kommer att förstå" eftersom "barn är smarta". (Man kan fråga sig varför inte Åsa tar sitt ansvar och besvarar frågorna på KPwebben, bemöter sorgen, vreden och frustrationen, i stället för att delegera till de stackars KPredaktörer som förmodligen själva är nästan lika upprörda över beslutet som sina läsare.) Att hänvisa till barns kompetens har för övrigt blivit på modet och det är ju väldigt praktiskt, svårt att sätta emot. Men det handlar inte om att barnen ska "förstå". Det handlar om att Bonnier tidskrifter gör en prioritering som innebär att man helt sonika struntar i vad 13 000 barn tycker. I en välformulerad och mycket läsvärd debattartikel i DN dagen därpå skriver Paul Frigyes om just Bonniers svek mot barnen.

Det handlar om att Bonnier tidskrifter väljer att satsa på ständigt nya livsstilsmagasin för den penningstarka medelåldern i stället för olönsamma ungar. En ny inredningstidning, någon? Jajamänsan!