Att en fjärdedel av pojkarna som går ut grundskolan har problem med läsförståelse är ingen nyhet men ett faktum som vi återigen påminns om i UR:s utmärkta serie Världens bästa skitskola vars andra avsnitt sänds i kväll.
Kulturrådet meddelar nu att man ger ekonomiskt stöd till extra insatser för läsfrämjande insatser speciellt riktade mot just pojkar. Cay Conreliuson, handläggare på Kulturrådet menar att "det är viktigt inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv att både flickor och pojkar läser skönlitteratur och övar upp empati och inlevelseförmåga".
Det är naturligtvis utmärkt att man satsar på att få pojkar att läsa mera. Ändå kan jag inte låta bli att undra om …
• … man inte måste börja med läsfrämjande verksamhet mycket tidigare än i skolan? På en förskola vars verksamhet jag har insyn i läste man Mio, min Mio för femåringarna. Första hajade jag till och undrade om det inte var lite för tidigt? Är den inte för läskig? Och komplicerad? Absolut inte. Boken väckte ett enormt intresse bland ungarna som nu vill höra alla böcker som Astrid Lindgren skrivit. Just nu är det Karlsson på taket som gäller på förskolan och Madicken hemma. Jag tror att många väntar för länge med kapitelböcker, underskattar ungarnas förmåga att ta till sig långa och "svåra" böcker. Att läsa kapitelböcker är att väcka längtan efter fortsatt läsning.
• … man menar att läsning av böcker övar upp empati och inlevelseförmåga mer än andra kulturformer? Själv tror jag att film, tv, radio och teater är minst lika effektiva empatiska triggare. För att inte tala om datorspel där man bokstavligen och mycket direkt handlar om att interagera med andra karaktärer i en fiktiv värld. Jag skulle gärna se en satsning på smarta och roliga datorspel som handlar just om social interaktion i stället för att bli ensam bäst på det ena, andra och fjärde.
Mer om Kulturrådets läsfrämjandesatstningar och beviljade bidrag kan man läsa här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar