Det finns bara ett enda barnprogram i TV som engagerar vuxna tittare tillräckligt för att en, om än mycket liten, debatt ska uppstå. Det är naturligtvis den årliga julkalendern, den dramaproduktion för barn som laddas med tveklöst störst budget och mest prestige.
I Tjuvarnas jul är, som bekant och som jag redan bloggat om, ett av grundtemana fattigdomen – sannolikt inte en slump i en tid då barnfattigdomen växer i vårt rika land. Det gillar Åsa Linderborg i Aftonbladet medan Johan Croneman i DN inte tycker att detta motiverar seriens huvudpersoner att stjäla från de som är rikare än de själva. I ett mycket upprört inlägg i DN några dagar senare kontrar Gustaf Hammarsten (som spelar Kurre i serien) med att Croneman inte kan döma ut en hel serie à 24 avsnitt när han bara sett tre. Varpå Croneman i sin replik uppmanar SVT att ge honom 24 avsnitt om de vill ha en mer komplett analys och värdering.
Denna skärmytsling får mig att tänka två saker:
1. Det är typiskt att det är just Julkalendern som för en gångs skull faktiskt skapar en debatt om ett barprogram år 2011. Eftersom den är det enda barnprogram som sänds i SVT1, inte bara i marginalkanalen SVTB, och därmed ses av tillräckligt många vuxna för att engagera de som hörs och syns i medierna.
2. Det är typiskt att debatten ska hålla en sådan fånigt låg nivå och osa av sårade känslor snarare än av vass analys. Och att det genast ska höjas röster om TV-seriens moral som om vi ännu befann oss på 40-talet och diskuterade Pippi Långstrumps fördärvliga inverkan på sina unga läsare.
Sant! Ytterligare ett kärt TV-program som sänds på
SvaraRaderajulen uppmanar ju till att ta "från de fattiga och ge till de rika".(Karl Bertil Jonssons jul.) Det har vi sett och glatt oss åt år efter år utan att någon skribent mig veterligt har ojat sig.
Efter dagens avsnitt gissar jag att Johan Croneman kan vara lugn: Fröken Gerda verkar ha kapacitet att omvända alla till den hederliga vägen - fast vi vet ju inte.....