fredag 30 september 2011

Gå inte på bio!

Jag ser det som min skyldighet att varna mina bloggläsare för att gå på bio med ungarna i helgen. Gör nåt annat! Gå ut i skogen! Besök Palatset! Eller Rum för barn!  Varför? Därför att repertoaren domineras av Savannens hjältar och Spy Kids 4, två filmer så usla att de aldrig borde fått Sverigepremiär. Här följer mina recensioner av filmerna i Svenskan:


Savannens hjältar
Betyg: 1/6

Budskapet i den senaste i en oändlig rad av hafsigt hopkomna animerade familje­filmer lär gå ingen förbi: människan är ond och djuren är goda. Inom loppet av tio minuter har apokalyptisk skrämselpropaganda (smältande isberg, oljeutsläpp, skogsbränder) hunnit avverkas och sedan rullar det bara på. Uppblandat med de sedvanliga inslagen: omotiverad aggressivitet, pinsamma könsschabloner och billiga skämt. (Här är det en australisk varelse som inte mindre än fem gånger vill få publiken att asgarva åt en riktigt rykande storprutt.)

Lite ovanligare i den här typen av film är den röriga dramaturgin som på ett förvirrande sätt ibland skyndar på och ibland saktar ner berättelsen om djurgänget med mission att rädda klotet från undergång orsakad av homo sapiens. Så trots sitt ädla budskap blir Savannens hjältar kontraproduktiv genom att i smärtsamt hög grad bidra till föroreningen av vår (bild)värld.

(Publicerad i SvD 2011-09-30)



Spy Kids 4D
Betyg: 2/6


Spy Kids 4D bekräftar min teori ju fler dimensioner desto taffligare innehåll. En medioker film blir inte bra för att man ser den genom ett par engångsbrillor och en dålig film blir inte ens snäppet bättre för att man får en liten karta med åtta luktfläckar att gnugga på med jämna mellanrum. (Fläckar som dessutom alla luktar nästan likadant, ungefär som bränd choklad, trots att de ska efterlikna alltifrån bajs till karameller.) Fast möjligen får man lite vilsam distraktion.

Från, i detta fall, en riktigt rörig och av uppbyggliga budskap nedtyngd historia om tidsresor, jordens undergång och vikten av att tillbringa kvalitetstid med familjen. Medan åtminstone den första Spy Kidsfilmen bjöd generöst på trivsam manickmani, påhittiga actionscener och barnpower i hispanicmiljö är fyran trött. Detta är inget manus skrivet med lätt hand, snarare har Robert Rodriguez kämpat hårt för att få ihop det och lyckats halvdant därmed.

(Publicerad i SvD 2011-09-16)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar