Knausgård och barnen II

I dagens SvD kan vi i en stor intervju med Karl Ove Knausgård läsa att det enda han känner sig tveksam till i sin romansvit Min kamp är skildringen av de egna barnen:

"Barnen är väl det jag är mest orolig för. Inte för att de själva ska känna sig utlämnade, de är ju fortfarande så små. Mer att de som vuxna ska tycka att jag lämnade ut deras mamma och mig, det som är hemma hos oss. Det har ju aldrig varit min avsikt att ödelägga eller skada någons liv. Men jag vet inte. Barnen är värnlösa, där är det jag som måste ta ansvar. Det händer att jag undrar om jag verkligen tagit det ansvaret."

Intressant – och lite skönt – att höra tycker jag som i början av sommaren skrev ett blogginlägg om just skildringen av de egna barnen i Min kamp 2. Som jag personligen tycker är problematisk, eftersom de inte själva kan välja att medverka samtidigt som pappas romanprojekt kommer att påverka deras liv på ett eller annat sätt.

I dag klockan 13.00 sommarpratar Karl Ove Knausgård i P1. Manuset skrev han dagen efter terrorattackerna  i Norge. Jag tänker för en gångs skull placera sonen framför en film och lyssna koncentrerat.