Lejon på stan

 I dag var jag med femårigt sällskap på Unga Cinemateket och såg Lejon på stan, färgfilm från 1959 med en Chaplininspirerad Nils Poppe i en av huvudrollerna och regi av Gösta Folke. 1950-talet var inget höjdardecennium för den svenska barn- och familjefilmen; bortsett från Kalle Blomkvist var det mest mjäkeri och idylleri. Men i Lejon på stan finns en för tiden rätt spännande social problematik kring faderskap, problembarn och alternativa familjer samt en tämligen frispråkig och nyanserad pojkroll. Sjuårige Janne är på samma gång väldigt känslig och väldigt modig, kärlekstörstande och med stark integritet. Rollen spelas av Peter Thelin som har ett fint samspel med Poppe som gör den vemodiga (Chaplinska) rollen av en före detta cirkusartist som anses lite vrickad men är oändligt godhjärtad.

Unga Cinemateket visar film för barn och familjer varje söndag klockan 14 i den fantastiska Bio Victor i Filmhuset. Filmurvalet är inte alltid helt genomtänkt och hela projektet är lite styvmoderligt hanterat (mer om detta framöver på bloggen) men här finns dels en del udda, svårhittade filmer såsom Lejon på stan och senare under våren Järnjätten. Dessutom ska man inte i dessa hemmabions dagar glömma upplevelsen av att se riktig film projicerad av en riktig biografmaskinist på en riktig – och riktigt stor – bioduk. Att se Ronja Rövardotter eller Bröderna Lejonhjärta  på detta sätt är ren lycka som man bör unna både sig själv och ungarna.

Se Unga Cinematekets program fram till slutet av mars här.