Årets stora, svenska – och vid första anblick extremt osmakliga – familjefilmssatsning, med traditionsenlig premiär på juldagen, blir Sune i Grekland – all inclusive. För regin står Hannes Holm. I pressmeddelandet kan vi läsa följande:
"Sune
är tillbaka. Tillsammans med lillebror Håkan Bråkan, storasyster Anna,
mamma Karin och pappa Rudolf drar Sune till Grekland på sommarlovet. Som
varje sommar förut planerar familjen Andersson sin semestervecka i
Myggträsk. Då händer det mest oväntade, pappa Rudolf bokar en
charterresa till Grekland. Familjen blir överlycklig men frågorna om
resan är många."
Jag undrar om det över huvud taget är möjligt att år 2012 göra en film som spelas in och utspelar sig i Grekland utan att på något sätt låtsas om att det är ett land i extrem kris. Där självmorden stadigt ökar, där "helt vanliga" människor letar efter mat i soptunnorna och där 7 procent av befolkningen röstar på ett nynazistiskt parti. Och jodå, det verkar det vara. De "katastrofer" som inträffar i Grekland är av en helt annan art än vad vi vant oss vid genom nyhetsrapporteringarna. Pressmeddelandet fortsätter:
"På plats i Grekland inträffar katastroferna, Sune tappar sin
tjejtjusarkraft, Håkan Bråkan gillar verkligen inte trollet Julle i
barngruppen, mamma Karin blir mer och mer irriterad på Rudolf. Samtidigt
upptäcker pappa Rudolf att det är all inclusive och vilka oanade
möjligheter det för med sig."
Inte för att varje film måste vara realistisk, inte för att en barnfilm inte kan få vara "bara" underhållande. Men om man nu ska göra en orealistisk, underhållande barnfilm år 2012 kunde man ju låta den utspela sig någon annanstans än i just Grekland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar