tisdag 4 september 2012

Stellan Skarsgård om barnfilm, filmfostran och barnslighet

 I dag samtalade jag med Stellan Skarsgård om vikten av bra barnfilm. Han gav intervjuer med anledning av premiären av Stina Wirséns nya film Liten Skär och alla små brokiga, till vilken han gör berättarrösten. Men eftersom han framställts som en "som brinner för barnkultur" frågade jag inte bara om hans senaste skådespelarinsats. Här är (delar av) vårt samtal:



MJ: Varför tycker du att det är viktigt med barnfilm?
SS: Jag bryr mig om barnfilm på samma sätt som allt annat viktigt, såsom utbildning, skola och politik. Barnen är en särskilt viktig publik eftersom de är så sårbara. Det behövs alternativ till det kommersiella utbud som görs för att binda dem vid TV:n så länge som möjligt. Det är ju som våldtäkt mot ett barn.

MJ: Och vad kan du göra?
SS: Jag kan, precis som med Stinas film (Liten skär och många små brokiga), stödja viktiga filmer för barn, filmer som genomsyras av kvalitet i både berättelsen och estetiken.

MJ: Har du några minnen av starka filmupplevelser från din egen barndom?
SS: Den allra första filmen jag såg var Disney's Alice i Underlandet, det var en väldigt stark upplevelse. Av filmen minns jag bara kaninen som sprang runt och skrek "I'm late! I'm late!" men det var allting runtomkring – biografen, publiken – som gjorde det så stort.

MJ: Några flera?
SS: Ja, sen sparade jag alla mina veckopengar så att jag kunde gå på matinéfilmerna på lördagar. Jag hade bara råd att gå varannan vecka men jag såg Bröderna Marx, Tarzan, Charlie Chaplin … På den tiden hade filmerna längre livstid. Många var ju riktigt gamla redan då men det gjorde inget.

MJ: Har du givit dina barn någon medveten "filmfostran", alltså visat dem filmer du tycker de borde se?
SS: Nej, inte egentligen. Men jag har haft ett system: När de velat ha pengar till bio har jag bara subventionerat filmer som är gjorda utanför det stora studiosystemet. Europeisk film, independentfilmer och så vidare. Storfilmerna har de fått betala för själva.

MJ: Du har ju medverkat i både film för barn och för vuxna. En av dina bästa roller tycker jag är den som pappan i Glasblåsarns barn. Är det någon skillnad att spela in barnfilm och vuxenfilm?
SS: Nej, det tycker jag inte. Rollen i Glasblåsarns barn är ju en människa som andra. Men så är ju inte den filmen "barnslig", heller. Många vuxenfilmer jag gjort har varit mycket barnsligare.

(På bilden: regissören Stina Wirsén, Stellan Skarsgård och producenten Linda Hambäck)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar