När barn var människor

Det var brorsan som läste dem. Jag fick inte. "Kram", "Puss", "Älskar, älskar inte" och "Love, love, love" var hans privata böcker som inte lånades ut till några syskon. Långt senare, när jag som vuxen började studera barnkultur och snart snöade in på det spännande svenska 70-talet, har jag förstått varför. Att låta lillsyrran läsa de här erotiskt laddade kärleksromanerna skulle ha varit som att ge henne dagboken.

Hans-Eric Hellberg, författaren till serien som fått så många barns och tonåringars ögon att glänsa och kön att bulta, är född 1927 och lever i dag i en liten ort i Dalarna. När han skrev "Kram"-serien var han redan en etablerad, prisbelönt barnboksförfattare med en diger produktion bakom sig. Det var i början av det radikala, realismsträvande och tabubefriade 70-talet som han fick en förfrågan av en dansk förläggare att skriva "porr för barn".

Ja, det var faktiskt så Ib Permin på Høst & Søn formulerade det. Och Hellberg, som redan skrivit om kärlek mellan barn, blev entusiastisk.

Tony Elgenstierna påminner oss med den lilla boken Hellbergs Kram. När den sexuella revolutionen nådde barnboken om en tid då barn ansågs vara Människor i första hand och Barn i andra. Det innebar att man ville öppna världen för dem snarare än beskydda dem ifrån den. De skulle bibringas kunskap, inte skygglappar. Och de erkändes som aktiva, sexuella varelser, inte som oskuldsfulla, ömtåliga dunefjun.

Det är en intressant påminnelse, inte bara som en historisk anekdot utan även som en relevant reality check i en tid då nakna barn på studentplakat polisanmäls. Då en mangaöversättare som har några serierutor med halvklädda barn i sin ägo döms för barnpornografiinnehav och ett legendariskt skivomslag föreställande en simmande naken baby med nöd och näppe undslipper censur.

Tyvärr ger bokens titel förhoppningar som inte riktigt infrias. Den sexuella revolutionen i Sverige och radikaliseringen av barnkulturen sammanfattas på några sidor och övrigt utrymme ägnas en hel uppsättning olika aspekter av Hellbergs biografi och författarskap. Det blir inte så lite spretigt och alldeles för fragmentariskt – en välvillig läsare skulle kunna kalla texten kongenial eftersom studien visar på Hellbergs många genrebyten, stilbyten och kvalitativt ojämna författarskap.

Förutom tidsbilden är det riktigt intressanta spåret den täta läsarkontakt som författaren alltid värnade. Med Kram-serien kulminerade antalet läsarbrev och sammanlagt finns cirka 5 000 brev, samtliga besvarade av Hans-Eric Hellberg personligen, bevarade. Under en period fyllde han faktiskt en funktion som biktfader, kurator och fritidsledare för barn i Sverige.

En bekymrad trettonårig pojke skriver till exempel såhär: "Jag har länge undratt över en sak. För att på morgonen går min pappa till jobbet och kommer inte hem från 6tiden. Och när min pappa lägger sig så sover redan min mamma. När kan dom då vara tillsammans och älska med varandra? För att i Kram och massa andra böcker står det att det är en naturlig sak i världen."

Tony Elgenstjerna, numera gymnasielärare, var själv ett av de tusentals barn som skrev till Hans-Eric Hellberg. Det brevet, författarens svar samt, förstås, kärleken till hans romaner, är drivkraften bakom den stundtals personliga bok han själv nu skrivit. Den hade kunnat fördjupas och göras ännu mer personligt essäistisk.

Men precis som Kram-böckerna ger den en behaglig och kittlande längtan efter mer.


Publicerad i Helsingborgs dagblad 7 maj 2012