måndag 16 januari 2012

Varför får inte barnkultur kosta något?

I en kommentar i SvD i går försöker jag motivera varför Palatset måste få finnas kvar och ställer frågan varför det är så provocerande att barnkultur ska kosta pengar. Den kan man läsa här.

I en kommentar skriver någon att det kostar lika mycket att gå in på Andys lekland – detta flåsiga, uppskruvade plasthelvete. Med tanke på det är det bara ännu mer obegripligt att folk tycker det är alldeles för dyrt att gå in på Palatset.

torsdag 12 januari 2012

Palatsetkrisen igen

I dagens tidiga SvD läser vi återigen en nedslående artikel om Palatsets närstående konkurs. I en kommentar jämför Anders Q Björkman med storslagna kulturprojekt i våra grannländer som också drabbats av akut ekonomisk kris inom ett år efter öppnande. Han nämner också biljettpriserna, 120 kronor, som sägs ha avskräckt besökare.

Och HÄR vill jag infoga en kommentar. 120 kronor är ungefär vad det kostar att gå på 3D-film. Att gå på Junibacken. Att gå på sportevenemang. Att gå på billig konsert. Teater. Äventyrsbad. Etcetera. På Palatset har man kunnat tillbringa en hel dag (7 timmar) och se en teaterföreställning, en film, en dansföreställning och träffa en författare. Vidare har man för denna summa även kunnat delta i workshops där man lärt sig göra musik, dansa streetdans, göra animerad film. Samt teatersminka sig, arbeta med lera, textiler, uppfinnarverkstad, skriva dikter. Allt under handledning av professionella konstutövare. Är det dyrt? Palatset har aldrig varit tänkt som en fritidsgård där samma ungar hänger helg efter helg utan som en stor upplevelse som man får ett par gånger per år. Det har nästan alla familjer råd med. Garanterat.

"De mindre bemedlade barnen" finns, naturligtvis. För de 10 (!) procent av Sveriges barn som klassas som fattiga är möjligheterna att gå på Palatset med sina föräldrar betydligt mindre. Därför skulle Palatset även bedriva skolverksamhet under vardagarna. För en billig penning var det tänkt att skolklasser skulle få tillgång till detta kulturpalats. Inte bara Stockholmselever utan hela landets skolor skulle vara välkomna. Man har på Palatset kämpat till sig ett särskilt tillstånd som möjliggör övernattning för skolelever. Ett helt nytt, kreativt och upplevelserikt skolresekoncept! Men man hann inte ens inleda den fasen av Palatsetverksamheten.

Jag är varken ekonom eller jurist. Men nog måste en alldeles ny verksamhet och alldeles nytt, storslaget koncept, få dras med förlust den första tiden – innan verksamheten "satt sig", innan ryktet om dess makalöshet spritt sig?

I senare nätupplagan av SvD läser jag att TV4 vill rädda Palatset via TV-reklam. Jag hoppas.

onsdag 11 januari 2012

Göteborgs Lilla filmfestival

 Äntligen! blir Sveriges största och intressantaste filmfestival, GIFF, barnvänlig! tänkte jag när jag fick nyheten om årets satsning "Göteborgs lilla filmfestival" som pågår helgen innan "den stora" drar i gång.

Men när festivalprogrammet kom i dag blev jag minst sagt besviken. Det innehåller nämligen  endast tre långfilmer (vara en är från 1977 och redan setts av de flesta och en endast visas otextad med engelskt tal), en TV-serie (som just nu går på Barnkanalen), ett kortfilmspaket samt ett retrospektiv av animerade kortfilmer av Jessica Laurén (jättefina, men har nyligen gått på bio och/eller TV).

Inte är "seminarieprogrammet" vidare imponerande heller: ett filmpedagogprat om Astrid Lindgren, prova på att göra animerad film, bli sminkad, bli fotograferad framför en green screen, ät snittar

LITE högre ambitioner kunde man kanske haft? Detta känns inte riktigt som det alternativ till den kommersiella biomarknaden som GIFF:s vuxenfilmfestival brukar vara och som barnfilmsmarknaden mer än någon annan och någonsin behöver.

Göteborgs Lilla filmfestival pågår 21-23 januari. Läs hela programmet här

torsdag 5 januari 2012

Rädda Palatset!

Som ni säkert hört så är det fantastiska Palatset, det magiska barnkulturhuset på Riddarholmen, i akut ekonomisk kris. Skriv på namninsamlingen för att rädda Palatset här!

Barnkultur måste få kosta. Har man råd att bygga jättearenor och enorma gallerior som ingen vill ha så har man råd med ett barnkulturpalats!

måndag 2 januari 2012

Hästböcker och tjejkraft

I en artikel i dagens DN skriver Moa Matthis medryckande och inkännande om den ibland nedvärderade litterära genren "barn och djur".

Alla som slukat hästböcker vet att glupskheten inte bara handlar om eskapism eller om drömmen om en egen häst. Hästen må vara mångas drömdjur, men den är också stor och farlig och att rida och sköta den kräver mod, beslutsamhet och styrka – egenskaper som sällan förs fram som "kvinnliga" eller "flickiga" inom barnkulturen. Att läsa om framgångar i stallet eller på hoppbanan är att få möta en alternativ tjejvärld där andra lagar än i resten av samhället ofta råder. (Det är även därför Apflickorna är en sådan kick: den visar på en annan kvinnlighet än den vi brukar få se på film, en som handlar om fysisk och mental råstyrka.)

Och alla som tillbringat x antal timmar i ett stall vet att där parallellt försiggår lika mycket gullande (med de stora djuren) som maktkamp (mellan såväl människa och djur som människor emellan). Det är en ambivalent och lockande sfär som också mycket väl fungerar för litterär gestaltning.